"Hon gick in på den del av området där man börjat gjuta. Utan att tveka knäckte hon järnstängslet i en skarv som genast gav vika. Direkt in till höger stod cementblandaren som någon glömt att stänga av. Några sladdar låg i en härva bredvid, ett par knappar blinkande på instrumentpanelen, rött och gult i intervaller. De små blippande ljusen tände gnistan i henne, fick ilskan att klicka igång, eller var det hatet? Hon kände hur det växte i henne, som en jätte som pumpade upp sig.
Vad skulle hon göra? Hon såg sig omkring med knutna nävar. Vad kunde hon förstöra?"

Den 58-åriga dramatikern Anna bor i den lägenhet där hon har bott hela sitt vuxna liv, där hennes barn vuxit upp och hon varit lycklig med sin man Jonas. Men när ett nytt bostadshus ska byggas på gården och alla träden fälls utanför fönstren förvandlas kvarteret till ett lerigt och dånande inferno. Marken skakar av sprängningarna och Anna skakas i sina grundvalar. Hon skriver på en pjäs men arbetet går dåligt. Hennes medvetande blir en scen där minnen blandas med dikt och med pjäsen hon skriver på. Hon protesterar hos byggbolag och hyresvärd men får inget gehör och fylls av hat och hämndbegär.
Cilla Naumanns skildring av en människa och en stadsdel i upplösningstillstånd är nervpirrande, drastisk och sorglig men ställer också de där enkla frågorna som är så svåra att besvara. Vad är hemlängtan och hur får man tröst?

(857tkn)

Vrede, kärlek och hemlängtan

Cilla Naumann, din nya bok I cirklarna runt handlar om en människa och en stadsdel i upplösningstillstånd - om dramatikern Anna som får sitt hem och sin arbetsro förstörd av sprängningar och byggnadsarbeten utanför fönstret. Varför ville du skriva om det?
Träden utanför mina egna fönster fälldes för att ge plats åt ett nytt hus och jag blev arg över hur människor tvingas acceptera marknadens värderingar och villkor - oavsett om det är ekonomisk uppgång eller nedgång. Allt hemma hos mig blev annorlunda när träden föll - ljuset och ljuden som trängde in, fåglarnas rörelser. Jag hade ingen plats att känna mig hemma på längre och började skriva i ett akut tillstånd av hemlöshet, sorg, och ilska.

De känslorna finns också i romanen och Anna är argare är dina huvudpersoner brukar vara. Eller hur?
Svartsjuka, sorg och vrede är starka krafter som också innehåller andra komplicerade lägen - som hämnd och hat. Men boken rymmer också en livslång kärlekshistoria - inklusive själva hemmet som scenen där kärleken har utspelats - med möbler, mattor och väggar som publik och rekvisita.

Vad betyder ett hem? För dig och för Anna i romanen?
Människans hemlängtan löper genom historien. För Anna blandas den ihop med rivningsarbetet som förändrar hennes kvarter, och med pjäsen hon skriver på. Skådespelarna och deras repliker glider ut och in mellan bygget och hennes skrivbord, liksom arbetarna och deras bullrande maskiner. Genom berättelsen ljuder också några diktstrofer. Jag ville ha med dem som ett sätt att gestalta den enkla men svårformulerade upplevelsen av att komma hem, att känna igen sig själv och sin kropp - sitt eget liv.