LitteraturMagazinets recension
av Den osynlige mannen från Salem, Christoffer Carlsson
En osynlig hand regisserar i suggestiv deckare
Kriminologen Christoffer Carlsson har skrivit en deckare som sticker ut. Den är suggestiv och den är mörk. Och helt fascinerande.
Huvudpersonen är polis och avstängd från sitt jobb på internutredningen. Leo Junker har haft ett sammanbrott och är nu beroende av piller. Han knaprar Sobril som om de vore halstabletter. Han är bara drygt trettio år och påminner lite om Harry Hole, men författarens berättarstil är helt annorlunda.
Så sker ett mord i det hus där han bor. En kvinna hittas mördad på härbärget på första våningen och Leo vaknar av de roterande blåljusen. Han går ner och kliver självsäkert in på mordplatsen, och ser ett smycke i kvinnans hand. Sedan blir han bryskt avvisad. Smycket river upp minnen. Han känner igen det. Halssmycket för honom tillbaka i tiden till den första kärleken, Julia. Tillbaka till Salem och Julia och hennes bror John. John, eller Grim som han kallades, var hans bästa vän under uppväxten i Salem. Men så hände något, något som skiljde dem åt, något som ständigt gnager i Leo. Det är nu femton år sedan de träffades.
Miljöbeskrivningarna skapar stämning och får mig att uppleva både Salem och Stockholm. Berättelsen glider smidigt mellan de olika tidsepokerna och både i dåtid och i nutid känns bokens karaktärer verkliga och levande.
I Salem, där Leo växte upp, var miljonprogrammets hus tunga betongklumpar och billarmen tjöt i natten. Vid vattentornet träffades ungdomarna, klättrade upp i tornet, drack öl och ibland hände det att någon föll ner mot en säker död. Skinnskallar gick förbi, lyssnande till Ultima Thule. Skolan, mobbning, slagsmål och stölder. Trasiga familjer.
I Stockholm vandrar Leo ut i natten till stamstället, den sunkiga baren på Kungsholmen. Han går till sin psykolog på Götgatan. Miljön, ljuden, musiken och cigarrettröken – allt blir visualiserat.
Över alltsammans svävar en osynlig hand. Någon rycker i trådarna och håller Leo under uppsikt. Han får ett SMS ”jag ser dig, Leo”. Ett gammalt fingeravtryck på smycket gör att Expressen basunerar ut ”Polis misstänkt för mord”. När Leo försöker hitta Grim finns han ingenstans. Han har försvunnit, raderad ur alla register sedan många år tillbaka.
Det här är den första boken i en planerad serie om polisen Leo Junker. Det är ingen dussindeckare och den är mycket speciell. Jag saknar dock spänningen som jag brukar kräva av en deckare. Först läser jag boken lite halvhjärtat, men frapperas av stämningen och författarens berättarton. Spänningen hittar jag först när jag läst halvvägs. Kanske beror detta på att det här är den första boken, där både bakgrund och karaktärer skapas. Hur som helst ser framtiden ljus ut för kommande böcker i serien.
Mottagen: 12 september 2013
Anmäl textfel
