LitteraturMagazinets recension
av Kongospår, Christian Unge
Humanism och spänning i egenutgiven thriller
Christian Unge är överläkaren som skriver deckare och ger ut på eget förlag. ”Kongospår” är andra boken om läkaren Martin Roeykens i det som är en löst sammanhängande Afrikatrilogi.
”Kongospår” är en rafflande spänningsroman som tar läsaren med till 1960-talets konflikt i Kongo. Vissa inslag är av den arten som börjar bli lite uttjatad i genren. Samtidigt präglas berättandet av humanism och bildningsideal genom huvudpersonen Martin Roeyken och de historiska och samhälleliga perspektiven. Kombinerat med spänningsinslagen är "Kongospår" givande läsning som håller minst samma klass som böcker av mer namnkunniga författare på bästsäljarlistorna.
Bokens huvudperson, Martin Roeykens, träffar denna gång en patient med information om familjen Roeykens förflutna som under lång tid har varit en mörkad hemlighet, inte minst för honom själv. Det har att göra med händelser under tiden då Martins farfar levde i Kongo och Sverige hade en aktiv roll i de konflikter som pågick där. Naturligtvis finns det krafter som inte vill att uppgifterna ska komma ut, inte ens hans egen far vill berätta det han vet. När Martin börjar rota i historien inser han snart att han har hamnat i stor fara genom sitt snokande.
En styrka i berättelsen är beskrivningen av en ganska mångsidig huvudperson som kan beskrivas som en stor humanist men som samtidigt är oerhört självcentrerad. Martin Roeykens visar stor empati och solidaritet med människor i nöd genom att jobba för Läkare utan gränser och gömma flyktingar i sitt hem. Men hans sätt att alltid gå sin egen väg för det han tror på drabbar också människor i hans närhet. Kontakten med såväl föräldrarna som de egna barnen är bristfällig och han har även problem att hantera kärleken i sitt liv.
I samma veva som patienten öppnar sig för honom utsätts Roeykens hem för ett inbrott med till synes rasistiskt motiv. Han inser att han inte kan bo kvar hemma och en katt-och-råtta-lek inleds. Roeykens ser detta som sin enda chans att avslöja sanningen, trots att han har torpeder efter sig som har i uppgift att med alla tillgängliga medel stoppa honom. Därmed faller boken också in i en del trötta actionklichéer där huvudpersonen tar sig ur knipor på de mest osannolika sätt samtidigt som andra människor som kommer i hans väg dör som flugor.
Familjehemligheten med kopplingar till Kongo är en intressant utgångspunkt och det hade nog varit tillräckligt som ram för berättelsen. Roeykens letar ledtrådar i bland annat Belgien, Kongo och Dalarna. Det visar sig dock vara en större konspiration än så och misstankar leder mot såväl höga företrädare i näringslivet och framstående politiker.
Det blir många trådar att hålla reda på och som med många andra thrillers känns det tillrättalagt när dessa ska knytas ihop och sambanden presenteras i slutet.
När en läser spänningsromaner som ”Kongospår” blir det tydligt att gränsen mellan att bli storsäljande författare i genren på ett etablerat förlag, eller att hänvisas till att ge ut sin bok i mindre skala på egen hand, är hårfin. De brister som pekas ut ovan är inget som särskiljer denna bok jämfört med andra (storsäljare) i genren utan är ganska gemensamma drag för nutida thrillers.
Mottagen: 30 december 2014
Anmäl textfel
