Recension
av Gräspojken, Christer Lundberg
En skön snubbe har skrivit en skön bok
"Gräspojken" är en uppväxtsskildring där storyn utgörs av både konventionella (alkoholism, mamma som försvinner, den första kärleken) och okonventionella (sex med möbler och haschodlande 12-åringar) ingredienser.
Christer Lundberg, känd från radioprogrammet "Christer i P3" och tidigare deltagare i "På spåret", debuterar med vad som av en enhällig kritikerkår utsetts till en riktigt grandios skröna av stora mått.
I centrum för berättelsen står familjen Karlsson. Berättelsen rivstartar i och med att mamman får nog av pappans supande och helt sonika lämnar familjen för att dra till Indien och finna frid. Kvar blir en håglös far och två lätt förvirrade bröder.
Äldste sonen Kalle får i mångt och mycket klara sig själv när pappan deppar och lillebror lever för skateboarden. Kalle fyller tillvaron med allt det som pojkar på väg in i puberteten brukar, typ spana in klasskompisens bröst och onanera.
När ett av fågelns frön plötsligt råkar få fäste och gro i en kruka på pojkrummet påbörjas en vansinnig historia som innehåller allt från omfattande haschodling i sommarstugans källare till onda torpender och världens hårdaste maffiaboss.
Lundberg inleder stenhårt och hinner med att utsätta sina läsare för samtliga kroppsvätskor redan innan sidan hundra. Det är slapstick på hög och mycket intensiv nivå.
Christer sällar sig till gruppen (män) som skriver rappt, kul och burleskt. Vi har nyligen fått ta del av Fredrik Backman och Jonas Jonasson som skriver i samma anda. Det är rått men aldrig farligt. Huvudpersonerna glider genom livet på ett närmast Forrest Gump-artat sätt där saker, folk och händelser liksom bara drabbar dem. Och de klarar sig alltid helskinnade, hur sjukt allt än är.
Tempot är rätt högt och dötiden extremt liten. Detta är en bok som inte lämnar några särskilda spår men som funkar helt okej som tidsfördriv. Förmodligen skulle den göra succe som tv-serie i tre delar med typ nån av Skarsgårdbarnen i huvudrollen och en lagom lullig Kjell Begqvist som pappan.
Christer Lundberg är helt enkelt en skön snubbe som skrivit en skön bok. Varken mer eller mindre.
Mottagen: 4 november 2012
Anmäl textfel
