LitteraturMagazinets recension
av Fiskarmännen, Chigozie Obioma
En ny stjärna på den nigerianska litterära himlen
Nigeria har under många år försett världen med stor litteratur. Namn som Chinua Achebe, Vole Soyinka och Chimamanda Ngozi Adichie är klara stjärnor på den litterära himlen. Nu har en ny författare tagit plats.
Chigozie Obiomas "Fiskarmännen" är ett litterärt storverk som kommer att låta tala om sig, och läsningen är en hisnande resa. Boken utgör ett spännande och fascinerande konglomerat med inslag från den nigerianska historien, berättelser ur Bibeln och myter och föreställningar ur en äldre afrikansk föreställningsvärld kombinerat i en historia om fyra pojkar som kallar sig för fiskare, en historia som är en fullvärdig grekisk tragedi. Men berättelsen utspelar sig i modern tid och handlingen är i sina yttre drag lätt igenkännbar för varje tonårsförälder.
Handlingen tilldrar sig i staden Akure i västra Nigeria. I staden flyter floden Omi Ala som Obioma kallar en förfärlig flod. Floden hade en religiös roll i den äldre afrikanska religionen, men synen på floden förändrades när kolonisatörerna kom från Europa och introducerade bibeln. Floden blev i stället förknippad med historier som på olika sätt skulle avskräcka och hålla människor från den. Historien utspelar sig i skarven mellan den afrikanska religionens myter och den europeiska kristendomens dramatiska berättelser om brodermord och Leviatan. Obioma använder sig skickligt av historier från olika håll för att illustrera sitt budskap.
Detta är en skildring av tonårsföräldrars gemensamma dilemma. Det ser likadant ut över hela världen. Obioma återger föräldraskapets våndor men också de halvstora pojkarnas svidande uppror. Berättelsen är både spännande och gripande. Men det vore inte en stor afrikansk berättelse om den inte också innehöll inslag som förbryllar och förundrar.
De grekiska tragedierna har en siare eller ett orakel, i bibelns berättelser finns det profeter. De har alla det gemensamt att de kan se in i framtiden och förutspå vad som skall komma att hända. "Fiskarmännen" hämtar inspiration ur äldre traditioner men också ur en verklighet där respekten för den egna byns avvikare är djupt rotad.
Här heter siaren Abulu och är en lokal galning som vandrar runt i samhället. Det berättas otrevliga historier om honom, han förväntas kunna säga och göra vad som helst och han sprider respekt och rädsla omkring sig för sin makt. Han känner pojkarna, kan namnge dem, känner deras framtid. Han är den gestalt som väcker störst fascination i boken. Skildringen av honom är färgstark och grotesk.
För ett antal år sedan var jag i Kampala och bevistade som åskådare ett bröllop i en anglikansk kyrka. Det fanns många bröllopsgäster och alla var uppklädda och bröllopet var påkostat och elegant. Då öppnades en dörr och in kom en man som var nästan helt naken, han talade högt på ett språk som jag inte behärskade, han störde ordentligt. Om detta hänt här hade han milt men vänligt blivit utvisad. Jag fick en känsla av att denna man besatt krafter som man inte fick utmana. Han satte sig ner och deltog med kommentarer i hela ceremonin. Jag försökte diskutera detta med mina afrikanska vänner men fick endast veta att han var galen och på något underförstått sätt inte möjlig att ifrågasätta.
När jag läste "Fiskarmännen" väcktes detta möte till liv igen. Abulu är en galning som man inte ifrågasätter. Han serverar förutsägelser som är lika drastiska som dem som oraklet i Delfi presenterade. Han förutsäger de äldsta pojkarnas blodiga framtid. Han nämner dem vid namn och presenterar dem sina spådomar. Han förutsäger brodermord och undergång. Men han omges med ett slags märklig respekt som skyddar honom själv.
De fyra pojkarna har levt nära varandra och hållit samman som syskon gör, men spådomen driver in en kil emellan dem, en kil som kommer att spränga deras samhörighet och leda till att den blodiga förutsägelsen blir verklighet. Obioma citerar den nigerianske författaren Chinua Achebe som i sin uppburna "Allt går sönder" ger sin förklaring till Afrikas undergång i mötet med den europeiska kulturen. Achebe är tydlig med att undergången kom för att de afrikanska folken inte var enade.
Här kommer undergången för att de fyra pojkarna inte håller samman utan låter den blodiga förutsägelsen ta över och bestämma över dem, och de tillåter den att splittra deras samhörighet. Dramat får en blodig upplösning. Pojkarna uppfyller en efter en de förutsägelser som gjorts. Föräldrarna kämpar var och en på sitt vis för att övervinna de makter som har övertaget, men spådomen måste uppfyllas.
Nigeria har under många år försett världen med stor litteratur. Namn som Chinua Achebe, Vole Soyinka och Chimamanda Ngozi Adichie är klara stjärnor på den litterära himlen. Nu har en ny nigeriansk författare tagit plats, med ett verk som kräver utrymme. Chigozie Obiomas "Fiskarmännen” är en bok som tar tag i läsaren från första raden och håller kvar taget tills sista radens utandning.
Mottagen: 14 april 2016
Anmäl textfel
