LitteraturMagazinets recension
av Livbåten, Charlotte Rogan
Psykologiskt drama på öppet hav
Vad kan hända när man hamnar i en livbåt med en massa människor och båten inte håller för alla? Det råkar Grace ut för i ”Livbåten” som är Charlotte Rogans debutroman.
Oceanångaren ”Empress Alexandra” är 1914 på väg från Europa som närmar sig ett storkrig. Fartyget förliser och människor skyndar till livbåtarna. Rederiet har slarvat med märkningen och därför lastas de viktiga livräddningsbåtarna över bristningsgränsen. Grace är nygift och på väg hem till USA med sin man som försvinner i samband med att båten går under.
I inledningen av boken förstår man att något dramatiskt kommer att hända på livbåten, då Grace efter räddningen står åtalad för mord. Det är ett skickligt drag av författaren då man hela tiden sitter på nålar och väntar på hur det ska utveckla sig. När de överlevande får brist på mat och inser att båten kommer att sjunka om inte några av passagerarna försvinner, blir det psykologiska dramat riktigt spännande.
Till en början är berättelsen mest en skildring av personernas umbäranden och den maktkamp som uppstår i båten. Den som först tar ledningen är en sjövan man vid namn Hardie som alla litar på. Så småningom utmanas han av mrs. Grant som är missnöjd med hans beslut. Dessutom visar det sig att Hardie döljer saker för de andra i båten.
Grace blir liksom flera andra en sorts medlöpare till mrs. Grant, trots att hon tidigare stått på Hardies sida. Det är en intressant utveckling att några av kvinnorna tar makten över sitt öde. Dessutom visar det tydligt hur olika personer reagerar på krisen på olika sätt. Man visar sidor som man aldrig gjort tidigare. För att rädda sig själv är man beredd att bokstavligt talat kasta andra människor i havet. Frågan som författaren ställer är, kan man döma någon för det?
I sista delen av boken tvingas läsaren göra flera moraliska ställningstaganden när rättegången mot Grace och några av de andra kvinnorna i boken avhandlas. Återigen står hon inför dilemmat att rädda sig själv på bekostnad av andra. Man inser också att berättaren Grace nog inte har varit helt pålitlig i sin redogörelse av det som hände i båten.
Liksom flera andra berättelser om människor som överlever mot alla odds, visar ”Livbåten” hur vi kan reagera på extrema omständigheter. Dessutom blir det tydligt att den som inte har upplevt något liknande har svårt att sätta sig in i och därmed döma den som varit utsatt för det. Lika uppenbart är det att de överlevande också anpassar sin historia för att efteråt kunna försvara det som hänt och det de gjort.
Mottagen: 12 november 2013
Anmäl textfel
