Det har snart gått sju år sedan Charlotte och Jacob drabbades av flodvågen i Thailand. I boken berättar Charlotte med hjälp av sin barndomsvän, journalisten Minna Tunberger, om hur hon förlorade sin pojkvän och själv var mycket nära att dö.

Det är en skakande berättelse om djupaste förtvivlan och bottenlös sorg, om smärtan i det oåterkalleliga, om frågor utan svar. Men också om små glimtar av ljus i mörkret. Hur det är ta ett steg fram och två tillbaka. Och så vändningen som kommer till sist i mötet med Göran, psykologen och traumaspecialisten, han som har verktygen som Charlotte behöver för att åter kunna känna glädje och lycka i livet.

En stark personlig skildring som trots allt skimrar av hopp och livslust.

Att våga överleva trots allt

Aldrig mer - vad betyder aldrig? Betyder det att jag aldrig kommer att få krama honom igen? Aldrig mer få se hans leende? Det kan inte vara sant det som mamma sade, att det är definitivt nu. Att det inte längre finns något "tänk om" att hoppas på och hålla fast vid. Det måste vara fel, ett missförstånd. Det måste vara någon annan än Jacob som de har hittat.

Jag kliver ur taxin på skakiga ben. Jag släpar mig uppför trappan till mammas hus. Och då, på det mellersta trappsteget, fylls mitt huvud av ett sprängande ljud. Nej, inte vågen igen. Jag vill inte tillbaka, jag vill inte dö. Sätter händerna för öronen och försöker stänga ljudet ute.

Det har snart gått sju år sedan Charlotte och Jacob drabbades av flodvågen i Thailand. I boken berättar Charlotte med hjälp av sin barndomsvän, journalisten Minna Tunberger, om vägen tillbaka. Om hur hon förlorade sin pojkvän och själv var mycket nära att dö.

Vi får möta föräldrar, syskon och kompisar. Följa med till sjukhusen i Thailand och Sverige. Känna av de prövande stegen mot ett bräckligt vardagsliv, då traumat när som helst kan göra sig påmint och ta över kroppens reaktioner. Förnimma apatin, avstängdheten och desperationen när försöken att gå vidare i livet förblir fruktlösa. Läsa om mötet med psykologen Göran, det som blir vändningen, och som till sist ger Charlotte de verktyg hon behöver för att ta sig ur det destruktiva mönstret och börja leva igen

Det är en skakande berättelse om djupaste förtvivlan och bottenlös sorg - en stark personlig skildring som trots allt skimrar av hopp och ny livslust.

Att våga överleva trots allt

Aldrig mer - vad betyder aldrig? Betyder det att jag aldrig kommer att få krama honom igen? Aldrig mer få se hans leende? Det kan inte vara sant det som mamma sade, att det är definitivt nu. Att det inte längre finns något "tänk om" att hoppas på och hålla fast vid. Det måste vara fel, ett missförstånd. Det måste vara någon annan än Jacob som de har hittat.

Jag kliver ur taxin på skakiga ben. Jag släpar mig uppför trappan till mammas hus. Och då, på det mellersta trappsteget, fylls mitt huvud av ett sprängande ljud. Nej, inte vågen igen. Jag vill inte tillbaka, jag vill inte dö. Sätter händerna för öronen och försöker stänga ljudet ute.

Det har snart gått sju år sedan Charlotte och Jacob drabbades av flodvågen i Thailand. I boken berättar Charlotte med hjälp av sin barndomsvän, journalisten Minna Tunberger, om vägen tillbaka. Om hur hon förlorade sin pojkvän och själv var mycket nära att dö.

Vi får möta föräldrar, syskon och kompisar. Följa med till sjukhusen i Thailand och Sverige. Känna av de prövande stegen mot ett bräckligt vardagsliv, då traumat när som helst kan göra sig påmint och ta över kroppens reaktioner. Förnimma apatin, avstängdheten och desperationen när försöken att gå vidare i livet förblir fruktlösa. Läsa om mötet med psykologen Göran, det som blir vändningen, och som till sist ger Charlotte de verktyg hon behöver för att ta sig ur det destruktiva mönstret och börja leva igen

Det är en skakande berättelse om djupaste förtvivlan och bottenlös sorg - en stark personlig skildring som trots allt skimrar av hopp och ny livslust.

Det har snart gått sju år sedan Charlotte och Jacob drabbades av flodvågen i Thailand. Charlotte berättar med hjälp av journalisten Minna Tunberger, om hur hon förlorade sin pojkvän och själv var mycket nära att dö. Det är en skakande berättelse om djupaste förtvivlan och bottenlös sorg, om smärtan i det oåterkalleliga, om frågor utan svar. Men också om små glimtar av ljus i mörkret. Hur det är ta ett steg fram och två tillbaka. Och så vändningen som kommer till sist i mötet med Göran, psykologen och traumaspecialisten, han som har verktygen som Charlotte behöver för att åter kunna känna glädje och lycka i livet. En stark personlig skildring som trots allt skimrar av hopp och livslust.

Att våga överleva trots allt

Aldrig mer - vad betyder aldrig? Betyder det att jag aldrig kommer att få krama honom igen? Aldrig mer få se hans leende? Det kan inte vara sant det som mamma sade, att det är definitivt nu. Att det inte längre finns något "tänk om" att hoppas på och hålla fast vid. Det måste vara fel, ett missförstånd. Det måste vara någon annan än Jacob som de har hittat.

Det har snart gått sju år sedan Charlotte och Jacob drabbades av flodvågen i Thailand. I boken berättar Charlotte med hjälp av sin barndomsvän, journalisten Minna Tunberger, om vägen tillbaka. Om hur hon förlorade sin pojkvän och själv var mycket nära att dö.

Vi får möta föräldrar, syskon och kompisar. Följa med till sjukhusen i Thailand och Sverige. Känna av de prövande stegen mot ett bräckligt vardagsliv, då traumat när som helst kan göra sig påmint och ta över kroppens reaktioner. Förnimma apatin, avstängdheten och desperationen när försöken att gå vidare i livet förblir fruktlösa. Läsa om mötet med psykologen Göran, det som blir vändningen, och som till sist ger Charlotte de verktyg hon behöver för att ta sig ur det destruktiva mönstret och börja leva igen. Det är en skakande berättelse om djupaste förtvivlan och bottenlös sorg - en stark personlig skildring som trots allt skimrar av hopp och ny livslust.

"I den här dagboksliknande redogörelsen som spänner över flera år ges många nycklar till den ibland mycket komplicerade krisbearbetningen." PS! Leva

"Läsning på gränsen till sorgsammanbrott." METRO