LitteraturMagazinets recension
av Vi måste prata om 50 : om kärlek, kriser och livslust, Cecilia Gustavsson
Prestigelöst och öppenhjärtigt
Cecilia Gustavsson, som varit journalist i 30 år, möter i sin intervjubok "Vi måste prata om 50" fyra etablerade kvinnor. Med humor och allvar rör sig samtalen från barndom och uppväxt till vuxna kvinnors liv.
De medverkande i boken är deckarförfattaren Mari Jungstedt (född 1962), radioprofilen och komikern Annika Lantz (född 1968), författaren och HBTQ-aktivisten Mian Lodalen (född 1962) och Anna Lindman (född 1972), programledare på SVT med inriktning på religions- och livsåskådningsfrågor. Boken igenom samtalar de med författaren och med varandra om det mesta som hör livet till. Uppväxt, arbete, barn, äktenskap, klimakteriet, sjukdomar, jämställdhet, kroppar, ålder och vänskap. Helt enkelt erfarenheter och tankar kring hur det är att vara omkring femtio.
Jag läser boken med behållning och visst måste vi prata om 50! Dagens femtioåringar har stor frihet och handlingsutrymme. Livet är långt ifrån över och det är inte alls så utstakat som det ofta varit för tidigare generationer, eller som författaren själv skriver i sitt förord:
"På foton sitter våra far- och mormödrar i den här åldern och småler, omgivna av barn och barnbarn (...) De funderar inte över om de ska boka en yogaresa med bästa vänninan, eller vilken som är den sexigaste bilden att lägga upp på Tinder. De ler inte vid tanken på när de sa till chefen på skarpen, och de VAR definitivt inte chefen."
På baksidan beskrivs boken som en lång podcast, fast i skrift. Jag förknippar fortfarande boken mer till antologin "Ett hjärta i jeans" från 1997, eller kanske till den sedan länge nedlagda tidningen Darling. Alltså tryckta medier med en yngre målgrupp men med samma uppriktiga tilltal. Mest frispråkig, och därför mest intressant, tycker jag att Mian Lodalen är. Men samtliga medverkande bidrar med egna upplevelser och infallsvinklar. Det är ett prestigelöst och öppenhjärtligt projekt. Alla medverkande är mer eller mindre offentliga personer och bekanta ansikten för många. De är "lyckade" och medvetna om detta. Men vägen dit har inte varit självklar för någon. Struliga barndomar, bristande självförtroende och motgångar diskuteras.
"Vi måste prata om 50" är innehållsrik och snabbläst, med stora bilder, lätt text och luftiga sidor. Läsaren tillåts att komma nära. Men jag kan inte låta bli att undra hur annorlunda resonemangen och dialogerna kunde varit om fyra helt okända kvinnor med andra bakgrunder hade intervjuats, eller om det varit olika deltagare i varje kapitel, eller om kvinnor som varit femtio för sisådär en tjugo-trettio år sen kommit till tals. För trots angelägna och intressanta ämnen, och trots att det bränner till ibland, så är det mestadels snällt, trivsamt och kanske en liten aning friserat. Men helt klart måste vi prata om medelåldern som egentligen är intressantare än ungdomen. Cecilia Gustavsson har börjat arbetet med att fylla en stor lucka som jag skam till sägandes inte ens tänkt på fanns.
Mottagen: 27 mars 2019
Anmäl textfel
