LitteraturMagazinets recension
av Första sagoskatten, Catarina Kruusval
En bok att färdas med genom åren
Guldet blänker över bokryggen och redan titeln signalerar att vi har att göra med någonting ytterst värdefullt. Första sagoskatten!
Sedan debuten kring mitten av åttiotalet har illustratören och författaren Catarina Kruusval skapat en stor mängd karaktärer. Ellen, Olle, Fia och Egon är några av dem som förenas i denna generösa volym vars målgrupp sträcker sig från barnets första dagar och upp genom förskoleåldern.
Mellan bokens pärmar ryms en mängd ramsor, visor och sagor. Det vilar ett slags mild vänlighet över Catarina Kruusvals illustrationer, ungefär som hos Ilon Wikland. Släktskapet blir väldigt tydligt i ”Ellens äppelträd” som utkom i original 2006 och som finns med i den här utgåvan. Bullerbykänslan är påtaglig bland äppelblomstren. De mjuka och skira akvarellerna bejakar det gulliga och äppelkindade, men med en konstnärlig lyhördhet och fingertoppskänsla lyckas illustratören hålla sig från det alltför sockersöta i uttrycket.
Både ”Bockarna Bruse” och ”Guldlock” uppträder i ett slags harmlös light-version i volymen, där både illustration och text har reducerats till det allra nödvändigaste. ”Törnrosa” får dock ta plats i en omfångsrik berättelse med akvareller som täcker hela sidan. Volymen är komponerad så: att språkkomplexiteten växer i den senare delen av boken. Det är i den delen vi hittar ”Egon och rävungen” samt ”Sjömansdockorna”, två berättelser från mitten av nittiotalet som det är väldigt trevligt att återse och som har ett tilltal som vänder sig till den övre förskoleåldern.
Det är en riktig sagoskatt som förlaget har samlat ihop. Den bjuder på lite av varje, inte minst illustrerade visor. Tyvärr är det illustrationerna som blir lidande när antologier sammanställs. Här pressas ”Ellens 123” ihop till en handfull sidor och ”Ellens ABC” får inte heller särskilt mycket utrymme. Men ändå: det här är en bok att färdas med och att bläddra i genom åren.
Mottagen: 2 juni 2013
Anmäl textfel
