Recension av Jacob beslutar sig för att älska, Catalin Dorian Florescu
Gripande och rå släktkrönika i krigets skugga
Det är oroligt i mellankrigstidens Rumänien. En monarki är på väg att upplösas, och kommunismen är på intågande.
"Jacob beslutar sig för att älska" är en roman som visar på vad krig och förstörelse gör med vanliga människor, och hur det drabbade de små byarna på den rumänska landsbygden. Men den berättar även om vilken förnedring många människor utsätt för, vad som händer med människor under en pågående kris och vilka förändringar som det innebär. Som hur det ryska språket invaderar byarna i och med alla de ryska soldater som passerar, soldaterna som kräver mat och dryck, men även rånar och våldtar.
Romanen tar sin början med en massiv storm som drar in över byn Triebswetter i Rumänien. I byn, som präglas av gamla seder och släkter, existerar inte tron på den fria viljan. Antingen är det Gud, djävulen eller ödet som styr människornas liv. Där bor kvinnan som kallas för Amerikanskan tillsammans med sin far, och hon är rikast i hela trakten. Det som stormen för med sig blir början på en ny epok i hennes liv. Stormen för nämligen med sig Jakob, en mystisk man utan efternamn och med oklar bakgrund. En dag dyker han upp på hennes trapp och ber om hennes hand. För Amerikanskan innebär det en lättnad, äntligen får hon visa de övriga invånarna i den lilla traditionsbundna byn att hon lever upp till den tradition som kvinnor förväntas leva upp till – att skaffa barn och man. Och det är anledningen till att Amerikanskan och Jakob ingår äktenskap. Det framstår som ett kärlekslöst äktenskap, där båda parter ingått ett avtal som gynnar dem båda.
Mest av allt handlar det om Jacob, sonen till Jakob och Amerikanskan. Hans födsel blir ett exempel på den förnedring som hans familj får utstå. Han föds på ett lass med gödsel, mitt ute i samhället och inför publik. Jacob är klent byggd och skiljer sig från sin far på alla sätt. Jakob är en dominant fader som håller sin familj i ett järngrepp, och det går inte en dag utan att han låter Jacob och modern få veta hur misslyckade de är. Den trygga punkten för Jacob blir istället morfadern, som finns där som ett tyst stöd för honom.
Där finns också Katica, den lilla serbiska flickan. Kriget tar henne, och det gräver sig djupt in i Jacobs hjärta.
Det gäller att ha huvudet på skaft som läsare av denna roman, Jaget och perspektiven växlar snabbt och ibland utan förvarning vilket i vissa fall gör det svårt att hänga med och förstå sammanhanget.
Det är en starkt gripande släktkrönika som berättas med ett målande och ganska rått språk. Ingenting lämnas osagt. Det som händer i romanen beskrivs in i detalj, oavsett om det handlar om mord, att äta skämt kött, eller att bli förälskad.
Läsvärd!
Mottagen: 7 februari 2013
Anmäl textfel