Recension
av De vassa tändernas skog, Carrie Ryan
Stereotypa könsroller i postapokalyptisk värld
Hela Marys värld består av en enda by. En enda by där systerskapet härskar. En enda by som är omringad av stängsel, skog och de oheliga. Trots att hon försöker kan inte Mary anpassa sig. Hon kan inte sluta tänka på vad som finns bortanför skogen. Byn kan inte vara det enda som finns kvar.
En dag får hon sin chans. Hon till och med tvingas ge sig av när de oheliga bryter igenom stängslet. Mary och hennes vänner är de enda som överlever. De har ingen aning om vart de är på väg. De vet bara att det inte går att vända om.
Stundvis känns det som att jag läst ofantligt många dystopier för ungdomar/unga vuxna på senaste tiden. Samtidigt kan jag inte få nog. Det är för tillfället min absoluta favoritgenre, och hur många jag än läser vill jag bara ha mer krig, apokalyps och misär. Minst av allt kan jag få nog av de starka, kvinnliga huvudkaraktärer som verkar känneteckna den här typen av böcker. I "De vassa tändernas skog" har vi alltså Mary. Mary vars dröm är så stark att hon vill riskera allt för den. Mary som inte nöjer sig med att endast överleva.
Sanningen att säga skulle den här boken vara enormt tråkig – om inte till och med meningslös – utan henne. Egentligen är hon knappast unik i den här genren. Många av hennes drag påminner direkt om till exempel Katniss i Hungerspelen. Ändå är hon en hjältinna som känns ny, rolig och intressant i den här tappningen. Mary är nyfiken, driven och framför allt vägrar hon att finna sig i den roll andra tvingar henne att spela.
På något sätt är det skönt att ha Mary i den här berättelsen. Kvinnosynen har nämligen återvänt till typ medeltiden. Mannen ska tinga kvinnan så snart hon är giftasmogen och om ingen vill ha henne måste hon gå i kloster. Som sagt har Mary oerhört svårt för att finna sig i det här. Hon vill inte finna sig i att bli tvingad. Ändå måste hon göra det. Och även om hon blir tvingad så är det skönt att känna att Marys frustration är densamma som min.
Bortsett från de enormt stereotypa könsrollerna är det en väldigt bra och spännande bok. Läsaren kastas in i handlingen direkt, även om den blir något seg en bit på mitten.
Jag blev rejält besviken när jag läste att bok nummer två i serien (japp, inte bara ännu en dystopi, utan ännu en dystopi-SERIE), "De dödas strand", inte handlar om Mary. Jag ser dock fram emot att läsa den ändå, och om den är lika bra som den första får tiden utvisa.
Mottagen: 21 maj 2012
Anmäl textfel
