LitteraturMagazinets recension
av Kom i min famn, Caroline Eriksson
Välskrivet relationsdrama
Caroline Eriksson inleder en serie Family Noir med ”Kom i min famn”. I stället för en kriminalare har vi terapeuten Simone som själv dras in i ett mörkt sammanhang.
Det blir mer en relationsroman än en deckare, men det är en mycket välskriven sådan. Författaren har en master i socialpsykologi.
Vid början av läsningen vet man att ett brott har begåtts. Den som kallar sig mördaren tänker tillbaka. Vem är han eller hon? Och vem är offret? Berättelsen tar sin början.
Vi får lära känna två par som har problem i relationen. Simone blir inte bekräftad av sin man. Hon känner sig instängd i sin kärnfamilj och drömmer om att skriva en bok. Nu arbetar hon som coach. På en av arbetsplatserna lär hon känna Thomas som hon blir mer och mer engagerad i.
Thomas är gift och har en fyraårig dotter. En dag får han ett mystiskt sms. Kan det vara från en kvinna han långt tillbaka haft ett förhållande med? På meddelandet följer flera. Till slut får han möta avsändaren i verkligheten. Det blir en rejäl chock.
En hotfull person introduceras i handlingen. Det växer fram en allt starkare spänning. Men jag irriterar mig – vilket väl är tänkt – på Thomas som är alltför omhändertagande och obegripligt naiv.
Slutet blir ingen större överraskning för mig. Något var dock inte riktigt som jag hade förväntat mig.
Det är nog främst det smidiga språket som höjer den här boken över liknande skildringar. Det flyter på bra, bär fint fram det psykologiska dramat och får mig att sträckläsa.
Mottagen: 17 januari 2019
Anmäl textfel
