LitteraturMagazinets recension
av Havsmannen, Carl-Johan Vallgren
Smärtsam läsning om människans grymhet
Det här var smärtsam läsning, samtidigt som den både var oerhört tilltalande och bitvis till och med njutningsfylld. Språket är oerhört smidigt då det berättar om händelser som får det att vända sig i magen, som väcker maktlöshet, ilska och äckel. Vallgren studerar noggrant och låter inte läsaren missa några detaljer när han gräver sig ner i människans djupaste, grymmaste skrymslen, de som vi helst inte låtsas om, inte ens när de är tydliga i en vanlig tonårig grabb, då de egentligen är som otäckast.
Det är Falkenberg och det är tidigt 80-tal. Nella och Robert är inte som andra, i alla fall om man ska tro de andra barnen i skolan de går på. Deras pappa sitter i fängelset, deras mamma är gravt alkoholiserad och de är ofta smutsiga, hungriga och härjade. Nella, några år äldre än sin bror, tar hand om honom i alla lägen, och han behöver tas om hand, med synfel, dyslexi och en tendens att kissa på sig när han blir rädd, och rädd blir han ofta. Det är hon som lagar mat, tvättar, försöker hålla dem rena och skyddar honom mot mobbarna i skolan. Det är socialt accepterat att vara elak mot Nella och Robert det är knappt att någon höjer på ögonbrynet när skolans värsting med tydliga psykopatiska drag, Gerard, bestämmer sig för att Nella har tjallat på honom och nu skall hon och hennes bror betala det han begär för att gå fria.
Samtidigt händer saker i Nellas liv som gör att hon inte vet vad hon skall tro. Hon förundras över människans grymhet, inser att om andra människor har möjligheten att göra en illa, så gör de gärna det, utan att tänka efter.
Det här är en bra påminnelse om att ondskan inte är som människor gärna vill föreställa sig den, avlägsen och främmande, utan att den finns inom oss alla, mer eller mindre ytligt. Och det gamla citatet ”För att ondskan skall härska så räcker det med att de Goda är tysta” känns sällan så sant som då det förkroppsligas i en pinad, övergiven tonårstjej, någonstans utanför Falkenberg, under tidigt 80-tal.
Mottagen: 21 mars 2012
Anmäl textfel
