LitteraturMagazinets recension
av Bara den vilsne kan bli funnen, Carl-Henric Jaktlund
Upplyftande om tvivel
I sin bok "Bara den vilsne kan bli funnen" ger Carl-Henric Jaktlund råd till dem som tvivlar på sin tro. För som han påpekar, även Jesus egna lärljungar tvivlade.
Det första kapitlet handlar om dem som tror att de inte tror, eftersom de inte tror som de troende. Jaktlund berör i sin bok samma fenomen som David Thurfjell i "Det gudlösa folket". Thurfjell konstaterar att svenskar i dag mindre sällan kallar sig kristna och menar att det beror på att begreppet har snävats in. Man tror att man måste vara väckelsekristen för att det ska gillas.
Senast skrev jag på min blogg om ytterligare en bok som behandlar samma ämne fastän från en annan utgångspunkt. Medan David Thurfjell är vetenskapsman och religionshistoriker, vänder sig den danska kyrkoherden Henrik Højlund i "Märk Gud" till dem som tvivlar och vill återfå kontakten med Gud. Han är förkunnare liksom Carl-Henric Jaktlund. Jaktlund tangerar också Thurfjell genom att han utgår från människor som underkänner sin tro för att de inte anser sig ha tillräcklig koll. De känner sig vilsna. Men Jaktlund går längre. Han vill hjälpa dem, vill få dem att ta spjärn mot sina tvivel och gå vidare mot en tro som bär. Historiska personer har lyckats med det. Varför skulle inte det vara möjligt i dag?
Moder Teresa skrev Højlund om. Hon levde långa perioder utan att känna Guds närvaro. Ändå orkade hon med sitt gigantiska arbete bland Indiens fattiga. Hon handlade som en kristen skulle handla.
Jaktlund inleder med att berätta om några svenska kändisar som haft Gudsupplevelser men ändå betonat att de inte är kristna. Camilla Henemark fick en "riktig uppenbarelse" i samband med sin konfirmation i tonåren. Soran Ismail bodde som utbytesstudent i USA hos en kristen familj som gjorde starkt intryck på honom. Där mötte han Gud i drömmen när han bett honom om att visa den rätta vägen. Det var så verkligt att han var skakad i ett och ett halvt år efteråt, berättade han. Och Johanna Koljonen hade fått vad hon kallade "gudomlig inspiration" vid en mycket svår situation när hon var konfirmandledare och en ung flicka plötsligt hade dött. Men det räckte alltså inte för att de skulle bli kristna och fortsätta följa Gud.
I kontrast till dem ger Jaktlund över flera sidor exempel på hur Jesus egna lärjungar tvivlade. De hade ibland svårt att förstå hans liknelser. När han gick på vattnet skrek de av rädsla och trodde det var en vålnad. De bad Jesus köra bort sådana som han ville hjälpa. Petrus försäkrade att han inte skulle svika sin mästare men förnekade honom tre gånger. När Jesus korsfästes var de flesta inte där, och när de mötte den uppståndne tvivlade de först på att det var han. Även de stora föregångarna hade dålig koll.
Vad har Jaktlund då för råd att ge dagens tvivlare? Jo, vi ska börja precis där vi befinner oss och låta vår längtan leda oss på en nyfiken vandring genom livet. Då kommer vi att få lära oss mer om Gud och om oss själva. Tro inte att din tro inte duger! avslutar han.
Mottagen: 10 juli 2015
Anmäl textfel
