LitteraturMagazinets recension
av Queenie, Candice Carty-Williams
Stark kombination av humor och elände
Queenie är ung, cool journalist från södra London, men trots att hon har ett bra jobb, fina vänner och lätt att få ragg, så mår hon dåligt. Riktigt dåligt. Candice Carty-Williams romandebut är en stark berättelse, i fin översättning av Klara Lindell.
Låt er inte luras av det snygga omslaget och den luftiga baksidestexten, för "Queenie" är ingen feelgoodroman. Läsupplevelsen är i det närmaste som ett hopp från hög höjd med en fallskärm som aldrig tycks vecklas ut. Queenies moster Maggie (som är superkristen) och hennes mormor Veronica (som är, tja, jamaican) är två av bokens välbehövliga stämningshöjare. Queenie själv är å ena sidan rolig, viljestark och smart; å andra sidan osäker, lynnig och i stort behov av bekräftelse från diverse män.
Undertexten är politisk, och även om jag gillar den råa tonen är det smärtsamt att läsa om rasismen Queenie utsätts för, hennes självbild och hennes ständiga underkastelse gentemot männen som hon träffar nästan överallt – via dejtingappar, på fester och genom jobbet. Här måste dock påpekas att Queenie inte är något offer, utan en trovärdig och komplex huvudperson med många dimensioner som liksom bara råkar dra till sig den ena katastrofen efter den andra.
Romanen är nästan lika komplex som huvudpersonen själv. Humor och elände löper jämsides från allra första början och hela vägen fram till slutet medan Queenie konfronterar både ras, klass och kön, och det är en lättnad att se att fallskärmen till sist vecklar ut sig.
Mottagen: 15 april 2020
Anmäl textfel
