Recension
av Konsten att vara kvinna, Caitlin Moran
Moran har sjukt mycket att leverera
Jag läser Caitlin Morans bok ”Konsten att vara kvinna” när jag ligger på stranden. Bredvid mig kamperar en ung, hipp heterofamilj med två småbarn. Den unga mamman ser avslappnad ut. Hon har gått ner alla gravidkilon, har en snygg men ofixad frisyr och har hela tiden koll på att den minste inte äter stenar. Pappan har coolt skägg och pillar med sin i-phone. Han hjälper till också. Genom att rota efter barnets kalsonger i vagnen under ett par minuter tills han får ge upp och be mamman om hjälp (hon plockar fram dem på en sekund).
Denna svenska 2000-tals tablå utgör, tyvärr, den perfekta kulissen till min läsning.
Caitlin Moran är en brittisk krönikör och kritiker som här skriver om det påfrestande och då-och-då dråpliga i att bli kvinna. Hon skildrar en fattig, kulturellt torftig men kärleksfull uppväxt tillsammans med föräldrarna och de sex syskonen. Eget utrymme och tid är något som ständigt saknas.
I denna täta familj som doftar kålpudding och mögel är det inte alltid lätt att hitta sig själv. Vi får följa med genom alla Morans obligatoriska steg till kvinnoblivandet. Mens, behåring, den första sprittande kåtheten, allt avhandlas med en stor portion galghumor.
Ibland blir det nästan lite för mycket av hehehe-liknelserna. Som om Moran inte riktigt vågar lägga fram sprängstoffet utan att direkt servera en stor portion ironi on the side. Ett tag blir jag irriterad på hennes babbliga manér. Att både Lokko och Lawson uttalar sig positivt om boken gör mig än mer förvirrad. Är det genialt eller bara svammel?
Jag kommer på att både Andrés och Nigella så klart har läst boken på engelska. Jag försöker att höra texten uttalas av en engelsk röst i huvudet. Lite stand-up sådär, och då funkar det faktiskt mycket bättre.
Mellan allt jovialiskt har Moran en hel del att komma med. Hon har skrivit en bok som passar utmärkt till den som antingen är helt obevandrad i den underbara feministiska världen, är lite rädd för den eller både och. Kanske är den riktigt brännande i England och USA där den tydligen varit riktigt sprängstoff. Själv blir jag inte direkt chockad över texter om mensblod och kvinnor som är kåta. Jag hoppas verkligen att Moran gör det riktigt ”manliga” nästa gång hon skriver en bok och tar sig för att skryta ohämmat om sin karriär i stället.
Vi pratar ändå om kvinnan som började skriva för dekadenta musiktidningar redan i tonåren och som sitter på porrklubbar i Berlin med Lady Gagas huvud i knät! Herregud, det vill jag veta mer om. Sen skulle jag gärna höra mer om förlossningsvåndor och osäkerhet i kärlekslivet i en komisk monolog i stället för i text. Moran har sjukt mycket att leverera.
Mottagen: 29 juli 2012
Anmäl textfel
