Vi som blir gamla i dag har andra erfarenheter och förväntningar än vad våra föräldrar hade. Det gör att vi inte känner igen oss i bilden av hur en äldre människa "skall" vara. Bodil Jönsson vrider och vänder här på många av våra cementerade föreställningar om åldrande och äldre. Och hon får oss att se pensionsåldern som en tid fylld av möjligheter och nya utmaningar.

Vi som blir gamla i dag har andra erfarenheter och förväntningar än vad våra föräldrar hade. Det gör att vi inte känner igen oss i bilden av hur en äldre människa "skall" vara. Medicinska och teknologiska framsteg gör att vi kommer att kunna se och höra rimligt bra, vara rörliga, använda datorer och mobiler och samtidigt slippa ha så ont. Men vilka blir då effekterna av detta, vad kommer vi att vilja göra utifrån våra unika förutsättningar och hur kommer detta att påverka både vår framtid och omvärlden i en tid av stora demografiska förändringar?

Bodil Jönsson vrider och vänder här på många av våra cementerade föreställningar om åldrande och äldre. Och hon får oss att se pensionsåldern som en tid fylld av möjligheter och nya utmaningar. Livet är faktiskt ett konstverk som förtjänar den största uppmärksamhet, också den tredjedel av livet som allt fler får uppleva som pensionärer.

Vi som är på väg att bli gamla idag känner vare sig igen oss i förebilderna från våra föräldrar eller i samtidens föreställningar om oss. Men vem är vi då? Och vad kan och vill vi göra med den tredjedel av livet vi kan ha framför oss?

Ålderfördelningen är på väg att ändras. Vartannat nyfött barn i Sverige förväntas bli över 100 år, och redan nu är ålderspyramiden inte en pyramid utan snarare ett hus med nästan lodräta väggar och ett ganska platt tak längst upp. De flesta äldre har en god hälsa och de är bevisligen aktiva också efter sin pensionering - arbetet har bara bytt form. Nu behövs det öppningar mot alla möjliga sorters arbetsliv, inte bara till det befintliga som obegripligt nog fortfarande räknar insatser i timmar. Förnyelsen kan bli betydelsefull också för yngre.

Livet är ett konstverk som kräver den största uppmärksamhet. Den som är gammal är inte ung - men varför skulle hon vara det? En människa med många årsringar har chansen att uppleva en andra lärpuckel utifrån allt det hon redan har inom sig. Och hennes eventuella långsamhet är inte bara av ondo - resultatet av dne kan bli något långsiktigt mer hållbart, något betänkt och gediget som kan utgöra en viktig motkraft i allt det snabbproducerade och billiga.

Att bli gammal i en ny tid.

Vi som är på väg att bli gamla idag känner vare sig igen oss i förebilderna från våra föräldrar eller i samtidens föreställningar om oss. Men vem är vi då? Och vad kan och vill vi göra med den tredjedel av livet vi kan ha framför oss?

Ålderfördelningen är på väg att ändras. Vartannat nyfött barn i Sverige förväntas bli över 100 år, och redan nu är ålderspyramiden inte en pyramid utan snarare ett hus med nästan lodräta väggar och ett ganska platt tak längst upp. De flesta äldre har en god hälsa och de är bevisligen aktiva också efter sin pensionering - arbetet har bara bytt form. Nu behövs det öppningar mot alla möjliga sorters arbetsliv, inte bara till det befintliga som obegripligt nog fortfarande räknar insatser i timmar. Förnyelsen kan bli betydelsefull också för yngre.

Livet är ett konstverk som kräver den största uppmärksamhet. Den som är gammal är inte ung - men varför skulle hon vara det? En människa med många årsringar har chansen att uppleva en andra lärpuckel utifrån allt det hon redan har inom sig. Och hennes eventuella långsamhet är inte bara av ondo - resultatet av dne kan bli något långsiktigt mer hållbart, något betänkt och gediget som kan utgöra en viktig motkraft i allt det snabbproducerade och billiga.

Bodil Jönsson utkommer med boken När horisonten flyttar sig - att bli gammal i en ny tid. Där menar hon att framtidens äldre båda kan och vill vara med längre. De vill lära nytt, vara delaktiga och ses som en resurs. På sitt finurliga sätt gör Bodil Jönsson upp med många av de uppfattningar som finns kring åldrandet idag.

Utgivningen är startskottet för en serie seminarier på flera platser i Sverige under 2011 där Bodil Jönsson kommer att samtala med politiker och forskare.

Vi som är på väg att bli gamla idag känner vare sig igen oss i förebilderna från våra föräldrar eller i samtidens föreställningar om oss. Men vem är vi då? Och vad kan och vill vi göra med den tredjedel av livet vi kan ha framför oss?

Åldersfördelningen är på väg att ändras. Vartannat nyfött barn i Sverige förväntas bli över 100 år, och redan nu är ålderspyramiden inte en pyramid utan snarare ett hus med nästan lodräta väggar och ett ganska platt tak längst upp. De flesta äldre har en god hälsa och de är bevisligen aktiva också efter sin pensionering - arbetet har bara bytt form. Nu behövs det öppningar mot alla möjliga sorters arbetsliv, inte bara till det befintliga som obegripligt nog fortfarande räknar insatser i timmar. Förnyelsen kan bli betydelsefull också för yngre.

Livet är ett konstverk som kräver den största uppmärksamhet. Den som är gammal är inte ung - men varför skulle hon vara det? En människa med många årsringar har chansen att uppleva en andra lärpuckel utifrån allt det hon redan har inom sig. Och hennes eventuella långsamhet är inte bara av ondo - resultatet av dne kan bli något långsiktigt mer hållbart, något betänkt och gediget som kan utgöra en viktig motkraft i allt det snabbproducerade och billiga.

Att bli gammal i en ny tid.

Vi som är på väg att bli gamla idag känner vare sig igen oss i förebilderna från våra föräldrar eller i samtidens föreställningar om oss. Men vem är vi då? Och vad kan och vill vi göra med den tredjedel av livet vi kan ha framför oss?

Åldersfördelningen är på väg att ändras. Vartannat nyfött barn i Sverige förväntas bli över 100 år, och redan nu är ålderspyramiden inte en pyramid utan snarare ett hus med nästan lodräta väggar och ett ganska platt tak längst upp. De flesta äldre har en god hälsa och de är bevisligen aktiva också efter sin pensionering - arbetet har bara bytt form. Nu behövs det öppningar mot alla möjliga sorters arbetsliv, inte bara till det befintliga som obegripligt nog fortfarande räknar insatser i timmar. Förnyelsen kan bli betydelsefull också för yngre.

Livet är ett konstverk som kräver den största uppmärksamhet. Den som är gammal är inte ung - men varför skulle hon vara det? En människa med många årsringar har chansen att uppleva en andra lärpuckel utifrån allt det hon redan har inom sig. Och hennes eventuella långsamhet är inte bara av ondo - resultatet av dne kan bli något långsiktigt mer hållbart, något betänkt och gediget som kan utgöra en viktig motkraft i allt det snabbproducerade och billiga.

Bodil Jönsson utkommer med boken När horisonten flyttar sig - att bli gammal i en ny tid. Där menar hon att framtidens äldre båda kan och vill vara med längre. De vill lära nytt, vara delaktiga och ses som en resurs. På sitt finurliga sätt gör Bodil Jönsson upp med många av de uppfattningar som finns kring åldrandet idag.

Utgivningen är startskottet för en serie seminarier på flera platser i Sverige under 2011 där Bodil Jönsson kommer att samtala med politiker och forskare.

Omvärldens föreställningar om dagens pensionärer stämmer dåligt med deras egen självbild. De äldre får idag hitta fram till en egen identitet som skiljer sig från

allt man hittills identifierat som »äldrekultur». Många känner sig vilsna inför både pensioneringen och inför det fortsatta åldrandet. Kan detta verkligen handla om

oss, om mig?

Den vilsenheten är något som förtjänar att tas på allvar, eftersom dess kärna står för just det nya i att bli gammal i vår tid. Framtidens äldre både kan och vill vara med, lära och göra på andra sätt än vad tidigare generationer haft möjlighet

till. Och gamla människor kan framöver komma att få nya roller i en samtidskultur som i övrigt är inriktad på att allt och alla skall vara här, nu genast.

På sitt finurliga och kloka sätt vänder och vrider Bodil Jönsson här på alla våra seglivade uppfattningar om åldrandet. Och hon får oss att se pensioneringen som en tid av möjligheter och helt nya utmaningar.

Bodil Jönsson är en typisk representant för en ny, och kanske den enda, samhällsgrupp som har tid. Tid för reflektion och tid för eftertanke. En väldig resurs som ingen räknat med men som har en oanad stor potential. Om vi nu är tillräckligt smarta för att använda oss av den