LitteraturMagazinets recension av Förbjuden frukt från ett fruset träd, Björn Ranelid
Lust, hemligheter och livsöden
Ranelids "Förbjuden frukt från ett fruset träd" är den femte romanen på kort tid, som jag läst, där en så ung pojke förförs av en mera än dubbelt så gammal kvinna.
"Sonen är fjorton år när han ligger i moderns nakna famn
Och då börjar den nya tideräkningen i hans liv"
En ensligt belägen gård på Österlen med en skylt som talar om att obehöriga inte äger tillträde... Vad är detta? Åter en berättelse om Yngsjömordet? Hur många ensligt belägna gårdar finns det på Österlen, där mamman utnyttjar sin son sexuellt?
Men detta är en roman av Ranelid och lusten skildras i skönaste sommartiden oerhört sinnligt, där de cyklar iväg mot stranden och de njutningar som väntar där. Mamman i sin lätta sommarklänning, vindens smekningar, de bruna, nakna benen och åkrar full av blommande raps och vallmo. Pojkens njutning blandas med skammen över det förbjudna. Det finns en tunn hinna mellan lust och skammen och skulden.
Det är den femte romanen på kort tid, som jag läst, där en så ung pojke förförs av en mera än dubbelt så gammal kvinna. Utan undantag upplevs det som den högsta lycka, det bästa som hänt dem, av de unga pojkarna just då det händer. Men sen då? P O Enqvist är den enda som får stå oemotsagd när han beskriver sin upplevelse av salighet som det bestående minnet.
Ranelid gestaltar lusten, sinnligheten samtidig som han understryker de förödande livslånga konsekvenser det får för pojkens känsloliv och relationer.
Övriga författare som skrivit på detta tema är alla kvinnor (E L James, Diana Abu-Jaber, Caroline Eriksson) och de är helt på det klara med att pojkarna har utsatts för sexuella övergrepp av pedofiler och att detta har skadat dem allvarligt.
Självklart är det en milsvid skillnad mellan att bli förförd av sin mor och av en annan äldre kvinna. Jag som levt i den naiva tron att kvinnor omöjligen kunde utsätta barn för sexuella övergrepp, läser böckerna med häpnad och yrvaket intresse.
Ranelid berättar angelägna historier som ofta gör anspråk på att vara sanna berättelser ur livet. Han berättar på sitt alldeles egna omständliga sätt. Trots den stora dramatiken även denna roman rymmer så är tonen sävlig och dröjande. I ljudboken understryks detta av Ranelids mycket personliga uppläsande. Det är Ranelids röst vi hör, i text såväl som i uppläsning.
Romanen för oss tillbaka till krigstidens Danmark och vi lär känna några av de flyktingar som lyckades få en framtid i Sverige. Ranelid flätar skickligt många människors liv samman och oanade hemligheter kommer i dagen. Som i ett musikstycke upprepar han viktiga meningar om och om igen. Dessa refränger ligger som en dov underton som anger romanens tema: Förbjuden frukt från ett fruset träd.
Ranelid är en viktig och speciell person i svenskt kulturliv. Han skriver inte som andra och han berättar om angelägna frågor. Men det är nog så att man antingen älskar hans böcker eller provoceras av dem. För egen del gäller att jag gör lite av båda delarna, tycker om och provoceras av Björn Ranelid.
Mottagen: 14 januari 2014
Anmäl textfel