LitteraturMagazinets recension
av I slutet av regnbågen, Bitte Andersson
Lyckopiller för gamla och unga
Bitte Andersson är filmskapare, illustratör och tidigare bokhandlare. Seriedebuten "I slutet av regnbågen" inspirerades bland annat av de HBTQ-pensionärer hon mötte under sin tid i bokhandeln Hallongrottan.
När 76-åriga Marjas lägenhet måste röksaneras tar systerdottern tillfället i akt och ordnar ett gästrum åt henne på Plejaderna, ett äldreboende för HBTQ-personer. Sedan livskamraten Ann tynade bort och dog har Marja blivit ännu mer ensam och bister, och det är med motvilja hon flyttar in.
Marjas far och systerdotter har nog alltid vetat om att hon är homosexuell, och förhållandet med sambon Ann varade i mer än trettio år, men de levde aldrig öppet. På Plejaderna kommer Marja för första gången i kontakt med andra homosexuella. Där bor kvinnosakskvinnan Ingela med hustrun Inez, som varit man. Gubben Millan som alltid är på gott humör, amerikanskan Rita vars fru bor på demensavdelningen och änklingen Kamran från Pakistan.
Trots fantastisk personal och inkluderande gemenskap möter Marja de glada tillropen med djup skepticism och spenderar hellre kvällarna ihop med Anns skimrande vålnad. I sepia skildras det förflutna: Marjas, Ingelas, Inez och Millans 70-tal, Kamrans 60-tal och Ritas 50-tal. Nutiden är kulört. Både de historiska nedslagen och de aktuella intrigerna på Plejaderna är precis lagom långa, varje bildruta och varje pratbubbla fyller en exakt funktion.
Det är i alla bemärkelser en färgglad historia med lättillgänglig stil – både bild- och språkmässigt. Det är visserligen feelgood på högsta nivå om att livet inte tar slut förrän det är över, men det blir aldrig för sliskigt sött. Avsnitten med Ann är riktigt gripande och även när Marja så småningom långsamt börjar tina upp och krypa fram ur sitt skal behåller hon sin kärva integritet.
Oavsett läggning, ålder och ens förhållande till serieformat kan "I slutet av regnbågen" läsas och uppskattas av säkert i stort sett alla, jag tror och hoppas att det inte blir Bitte Anderssons enda serieroman.
Mottagen: 31 december 2017
Anmäl textfel
