LjudboksRecension
av Margot, Bengt Ohlsson
En lysande stjärna och en levande människa
Bengt Ohlsson har tecknat ett utomordentligt intressant porträtt av svensk politiks klarast lysande stjärna just nu, Margot Wallström.
Till skillnad från de flesta biografier över svenska politiker är detta en spännande och lättläst/lättlyssnat bok. Ändå finns allting med, uppväxten, ungdomen, politiken från SSU till FNs ansvariga chef för "Women, Peace and Security" direkt underställt generalsekreteraren Ban Ki-Moon.
Boken är indelat i korta avsnitt där episoder från New York varvas med berättelser till synes spontant framkomna under bilfärder i Margots ursprungsmiljö och dessutom utdrag ur en rapport om "de våldsamma händelserna" i Guinea. Det är ett mycket fängslande upplägg som tillsammans skapar en känsla av att lära känna människan Margot. Ett par av mina vänner upplever det som störande och tycker inte alls om boken. Det får mig att fundera över skillnaden mellan en ljudbok och den tryckta boken. När man lyssnar varvas ens egna tankar ofta på just det sättet. Man flyter omkring mellan privatliv, arbetets relationer och innehåll. Just att läsa dessa fruktansvärda rapporter är en viktig del av Margot Wallströms arbete och jag tänker på en scen från Vilgot Sjömans Nyfiken-film som jag burit med mig hela live:. En kvinna vänder bort ansiktet: -jag står inte ut med att se det! Utbrister hon. -Det är först när du står ut med att SE som du kan göra något åt det, svarar han.
Så måste det vara för Wallström, tänker jag. Just sådana hemska rapporter måste hon ideligen stå ut med att läsa och sen göra allt hon kan för att förändra världens ondska.
Hur orkar hon det? Känslan av att göra något meningsfullt och goda närstående arbetsrelationer betyder utan tvivel mycket. Men boken fångar också de tvära kasten mellan den späckade arbetsdagen och de ensamma kvällar och helger. Boken nämner inget om vad Dag Hammarsköld kan betyda för Wallström men även hon tycks ha närmat sig om inte kristendomen så i alla fall andligheten och det altruistiska tänkandet. Sina ensamma helger använder hon till att hjälpa till i soppkök och liknande.
En omsorg och oro för släkt och familj belysas också. Jag vet att några funnit det störande att författaren själv tar så stor plats i boken. Han beskriver sina egna intryck och reflektioner, miljöbeskrivningar och egna kontakten med Wallströms närmaste. Men personligen ser jag allt detta som speglingar av Margot Wallström och bidragande till den ovanligt tydliga bilden som växer fram av människan och allas våra komplicerade livsförhållanden.
Boken är skriven på uppdrag av Margot Wallström själv. Jag kan tänka mig att Margot själv har velat tänka efter hur livet blev, varför och hur vill hon använda resten av sitt liv? Ungefär som Jane Fonda ger uttryck för i sin självbiografi "Mitt liv så här långt": Två tredjedelar av livet har gått, hur blev det och varför? Hur vill jag använda resten av mitt liv nu?
Men Wallström har inte tid och kanske inte heller förmåga att skriva boken själv och hon ber därför Ohlsson, vars krönikor hon brukar läsa, om hjälp. Att få sitt liv speglat av en så skicklig författare och journalist som Bengt Ohlsson ger utan tvekan även Wallström nya synvinklar. Boken ger en personlig bild av både författaren och hans objekt utan att bli för privat.
Dock tvingas man som läsare/lyssnare inse att vi vet väldigt lite om maktens män och kvinnor. Antydningarna om Anna Linds privata problem gör mig ledsen samtidigt som det bara ytterligare understryker livets komplexitet. Även våra toppolitiker är levande människor och beroende av sina närmaste relationer.
Johan Svensson, som läser boken för mig gör det på precis det sättet som många blinda lär föredra. Läsningen är neutral, klar och tydlig med möjlighet för alla lyssnare att skapa sina egna bilder. Det är utan tvekan den bästa formen för uppläsning av facklitteratur.
Mottagen: 15 januari 2013
Anmäl textfel
