LitteraturMagazinets recension av Vad är ett barn?, Beatrice Alemagna
En bok om att vara barn – och ha varit ett
Både rolig och allvarlig bilderbok om växande, förändringar och förväntningar. Men trots ämnesvalet blir det aldrig svårt eller tungt.
Boken är tillägnad "den vuxne som inte har glömt sin gula hund". Det är inte så konstigt som det låter, det här är nämligen på många sätt en bok även för den vuxne läsaren, som igenkännande kan le åt minnena av hur det var att vara barn. Vad man skrattade åt och längtade efter. Även andra känslor kan dyka upp i bröstet under läsningen; saknad, sorg. Världen är inte längre oändlig och man kan inte leka bort en hel dag. Det finns ingen tid att lyssna på havet i en snäcka och man vill ju faktiskt inte ha spunnet socker till frukost längre. Man har blivit härdad, tål till och med schampo i näsan. Och man behöver varken en gul hund eller en tänd lampa för att kunna somna. Det här är både en bok om att vara barn och att ha varit ett.
Vad är ett barn egentligen? Den vuxne och barnet som läser boken kommer att ha helt olika åsikter om det, liksom om det är skönt och roligt att bli större eller bara trist och jobbigt. Boken visar oss massor av exempel på hur ett barn kan vara och se ut och de flesta kan säkert känna igen en och annan kompis. Den bortskämda, den arga, den korta, den nervösa och barnet med tandställning som gnistrar när solen skiner på den.
Barnen beskrivs ur ett utifrånperspektiv och benämns "de" på ett sätt som får mig att tänka på Olle Adolphssons sång "Det gåtfulla folket". Där betraktas barnen utifrån och i ett sådant nostalgiskt skimmer att det kan vara svårt för ett barn att förstå att det handlar om mig och hur jag är. Perspektivet gör möjligtvis boken ännu enklare för den vuxne att ta till sig men hur reagerar det läsande barnet som är mitt uppe i detta omvälvande liv som den vuxne enbart ser tillbaka på? Kanske inte alls, kanske är det rent av skönt med ett visst avstånd till sidorna med bråkiga barn och gråtande vuxna. Men kanske gör distansen det svårt att känna igen sig själv och sina egna känslor och erfarenheter.
Förutom en stor portion humor och mycket igenkänning rymmer boken många tankar kring åldrande, förändring, förväntningar och vad vi väljer att fylla livet med – tankar som många barn i målgruppen (3-6 år) brottas med. Författaren besvarar funderingarna med en öppenhet för vidare tankar och med stor respekt för individen. Alla känslor är okej, vi är rädda för olika saker, gråter på olika sätt, någon vill växa upp snabbt och någon annan kommer aldrig att göra det.
Betrice Alemagna nominerades till ALMA-priset 2014. Hon har gett ut ett 30-tal bilderböcker men detta är den första som utkommer på svenska.
Trots det stora och komplexa ämnesvalet är boken varken svår eller tung, som sagt är det oftast rolig läsning och de allvarliga stunderna är väl avvägda och skickligt formulerade. De stora, färgglada och naiva barnporträtten och de välformulerade texterna där detaljerna spelar en avgörande roll är en lysande kombination. Detta är en mycket välkommen bok.
Erika Wallman
Mottagen: 16 september 2014
Anmäl textfel