Barn är det enda det finns nog av, i det blå huset mitt i backen där Lydia växer upp på 70-talet. I en syskonskara på sju där alla utom ett är rödhåriga. I självlysande och drastiskt skruvade scener får vi lära känna en flicka som vill leva, överleva och bli bäst, och som tar fantasin, drömmen och sporten till hjälp i en förvirrande verklighet.

   Beate Grimsrud är född 1964 i Norge men sedan flera år bosatt i Stockholm. Jag smyger förbi en yxa utkom 1998 och blev hennes stora genombrott och nominerades till Nordiska rådets pris och Sveriges Radios romanpris.

en drastisk, rolig, märklig och fantastisk skildring drivs rakt in i hjärtat med den allvarsamma kraften hos en ordmagiker. Måna Berger, Nerikes Allehanda

Hon skriver konstlöst och rappt, med en plötslig lyrisk förtätning i det triviala och ett schvung i uttrycket Läs henne! Jag tror inte ni kommer att bli besvikna. Åke Leijonhufvud, Sydsvenska Dagbladet

Det vilar något självsvåldigt över norsksvenska Beate Grimsruds nya roman Något obändigt starkt som inte viker för något utan går rakt på. Boel Gerell, Kvällsposten

en imponerande roman, inte minst för sitt personliga, effektiva och lyskraftiga språk. Lennart Bromander, Arbetet

har god chans att komma att räknas till de bestående barndomsskildringarna. Leif Nylén, Dagens Nyheter

“...har god chans att komma att räknas till de bestående barndomsskildringarna.”

LEIF NYLÉN, DAGENS NYHETER

“...en drastisk, rolig, märklig och fantastisk skildring...drivs rakt in i hjärtat med den allvarsamma kraften hos en ordmagiker.”

MÅNA BERGER, NERIKES ALLEHANDA

“Hon skriver konstlöst och rappt med en plötslig lyrisk förtätning i det triviala och ett schvung i uttrycket... Läs henne! Jag tror inte ni kommer bli besvikna”.

ÅKE LEJONHUFVUD, SYDSVENSKA DAGBLADET

“...en imponerande roman, inte minst för sitt personliga, effektiva och lyskraftiga språk.”

LENNART BROMANDER, ARBETET

Lydia växer upp på 70-talet i en barnaskara på sju. Det är trångt om plats i denna udda familj i det blå huset mitt i backen, där modern vill vara korrekt och fadern aldrig lyckas behålla ett arbete. Lydia ser och funderar mycket, och tar fantasin och drömmen till hjälp som flykt undan ett ostrukturerat familjeliv och en förvirrande verklighet. Men i sporten får hennes ovanliga självkänsla och framåtanda utlopp: hon spelar fotboll och är en lovande löpartalang.
Beate Grimsrud berättar Lydias historia i en serie självlysande tablåer. Hon vrider och vänder på dem med ett förundrat språk så att också läsaren upplever dem med Lydias blick. Den osentimentala berättarrösten är bärare av mycket osagt, av en dold smärta, men förmedlar också en härligt underfundig och drastisk humor.

"…har god chans att komma att räknas till de bestående barndomsskildringarna."
LEIF NYLÉN, DAGENS NYHETER

"…en drastisk, rolig, märklig och fantastisk skildring...drivs rakt in i hjärtat med den allvarsamma kraften hos en ordmagiker."
MÅNA BERGER, NERIKES ALLEHANDA

"Hon skriver konstlöst och rappt med en plötslig lyrisk förtätning i det triviala och ett schvung i uttrycket... Läs henne! Jag tror inte ni kommer bli besvikna."
ÅKE LEJONHUFVUD, SYDSVENSKA DAGBLADET

"…en imponerande roman, inte minst för sitt personliga, effektiva och lyskraftiga språk."
LENNART BROMANDER, ARBETET

Jag smyger förbi en yxa är en bok som först kom ut i Norge och sedan på svenska, skriven parallellt på båda språken av flerfaldigt prisbelönade Beate Grimsrud, som är norska men bosatt i Stockholm sedan 80-talet. Roman har bland annat lovordats i norsk press som en överraskande och rörande läsupplevelse, ett flickporträtt som inte liknar något annat i norsk litteratur.

Boken handlar om Lydia, en mycket speciell flicka som växer upp på 70-talet i en familj med en barnaskara på sju. Modern vill vara korrekt, fadern ställer till det, och lyckas aldrig behålla ett arbete; det är trångt om plats i denna udda familj i det blå huset mitt i backen, där alla syskonen utom ett är rödhåriga. Lydia befinner sig i mitten, och försöker komma till rätta med sig själv och familjen och världen i övrigt. Hon funderar mycket, på tanken, tiden och döden, och tar fantasin och drömmen till hjälp som flykt undan ett ostrukturerat familjeliv. Verkligheten ter sig rätt förvirrande för den känsliga och lyhörda Lydia, som samtidigt besitter en ovanlig självkänsla och framåtanda som får utlopp i sporten: hon spelar fotboll och är en lovande löpartalang.
Beate Grimsrud berättar sin historia i en serie korta och konkreta minnesbilder. Hon förvandlar de mest alldagliga händelser till självlysande tablåer, vrider och vänder på dem med ett förundrat språk så att också läsaren upplever dem med Lydias oerfarna blick. Den barnsliga osentimentala berättarrösten är bärare av mycket osagt, av en dold smärta, men denna sammansatta roman förmedlar också en drastisk humor, som ibland kan glida över i absurdistisk slap-stick.