"Hej! Det är jag igen. Barbro... Jag är faktiskt snart tretton, fast det kanske inte syns..."

Barbro har bytt skola sedan hon skrev sin första dagbok, Jättehemligt. Den nya skolan är mycket bättre än den gamla. Bästisen heter Cissi, och med henne har Barbro alltid roligt. Det är mycket som händer, inte minst med kroppen. Barbro oroar sig för att inte brösten växer. "När jag har min vita virkade tröja tycker jag att det går utåt lite grann... Kajsa kom fram igår och tittade så där överlägset och sa: "Två pressade lingon på en bräda.’ Men jag är glad, hon hade i alla fall sett dom!"
På önskelistan står också mens, kunna dansa och bli berömd.

Favoritbok med alla klassiska tonårsfunderingar - nu i Rabén & Sjögrens Guld-böcker! Läs också om Jättehemligt och Bladen brinner.

I Jättehemligt, Världshemligt­ och Bladen brinner skildrar Barbro­ Lindgren sin egen uppväxt, från tio till femton års ålder. Det är en uppriktig och gripande berättelse om en ung männi­skas första­ möte med livets realiteter, de stora gåtorna sorgen, döden och ­kärleken, skriven utifrån barnets perspektiv. Böckerna­ ­räknas som ­moderna svenska klassiker och har sedan de första gången utkom 1971-1973 ständigt fått nya läsare. Nu ger ­Karneval förlag ut dem på nytt: i ny form, med nytt bildmaterial och ­nyskrivna efterord av författaren.­

UR VÄRLDSHEMLIGT:

"Jag undrar när mina bröst ska börja växa fram. Varje morron tittar jag om dom inte har växt lite under natten, men det har dom aldrig. Snart är det bara jag som inte har några! Till och med på Spettan och Stora L har dom börjat växa fram nu. Och Ingrids syns redan utanpå kläderna!

Som tur är har inte Cissi några bröst heller, men om dom börjar växa fram på henne så blir jag tokig.

Kajsa brukar gå omkring och malla sej med sina, ibland spänner­ hon ut dom framför pojkarna så dom inte vet vart dom ska titta.

'Ånä, smit inte!' skriker Kajsa efter dom. 'Ni skulle nog behöva öva upp er lite!'

Då springer dom så fort dom orkar."

OM VÄRLDSHEMLIGT:

"Att läsa Barbro Lindgrens dagboks­anteckningar - något reviderade naturligtvis - är som att äta glasäpplen i mitten av augusti.­ Det är så friskt att det kliar bakom ­öronen. Förra året utkom Jätte­hemligt och i år har vi fått en fortsättningspresent som heter Världshemligt.

Det märkvärdigaste med de här båda dagboksböckerna är att de är så förfärligt roliga, fastän de i grund och botten är djupt allvarliga och handlar om högst väsentliga ting. De har ett synnerligen smittsamt humör.

Det här är böcker som man skulle kunna unna alla barn att få läsa, och inte minst de barn som går och bär på skuldkänslor för sina drömmar och funderingar och inbillar sig att de är något alldeles enastående förtappade. Men med den kritik som de här böckerna har väckt på sina håll - antagligen för att de är så uppriktiga och sanna och glada - lär väl de mest välbehövande ha svårt att komma över dem, om de inte är så pass klyftiga att de läser dem i smyg." Margareta Garpe i Aftonbladet

"Världshemligt är också en festlig bok: Barbro har bytt skola, fått en ny bästis, har börjat smygröka och smygläsa Det fulländade äkten­skapet. Fniss och funder­-

sam­het­ växlar sekundsnabbt, som på ­klassisen Birgers begravning.

­Lyckan är att få bröst - 'två pres­sade­ lingon på en bräda' - eller­ att bli berömd, olyckan är döden,­ och den som kan drabba både tanter och hästar. Allt som ­händer berättas­ ovanligt uppriktigt för att vara världshemligt, och ­Barbro Lindgren har ett gott minne för vad som var väsentligt, den gången. Men så stöder hon sig också på egna autentiska dagboksanteckningar." Gun R. Bengtsson

i Sydsvenska Dagbladet