LitteraturMagazinets recension
av Stackars Allan, Barbro Lindgren
Fängslande om att komma bort
"Stackars Allan" är skapad av två giganter inom svensk barnlitteratur; Barbro Lindgren och Sven Nordqvist. Boken gavs ut första gången 1990 och kommer nu i ny utgåva. Varför har det dröjt så många år? undrar jag.
Allan följer med mamma till ett stort köpcentrum strax före jul. Det kryllar av folk och efter bara en liten stund händer det enda som Allan är rädd för; han kommer bort. Strax råkar han på en liten flicka som också har kommit bort och de bestämmer sig för att komma bort tillsammans. De slår följe med fler och fler som kommit bort och snart är de ett helt gäng med bortkomna varelser och saker. Det känns som om de aldrig kommer att komma till rätta igen.
Det är en härlig historia som får läsaren och åhöraren att både skratta, ängslas och fundera. Ämnet blir allt mer aktuellt ju större gallerior som byggs och ju fler helger som spenderas där istället för på mer barnvänliga platser. Kritiken mot köphetsen och trängseln är ibland insmugen mellan raderna, ibland öppen och skarp, speciellt i kombination med Nordqvists starka bilder.
Illustrationerna i boken är fantastiska. Från sekunden då Allan går in i köpcentret släpper inte Nordqvist barnperspektivet utan rör sig ständigt nära golvet, kryssandes mellan stora snabba vinterkängor, utan att visa vad som händer ovanför rockärmarna. Bilderna är inte läskiga men ändå stressande, klaustrofobiska, lärorika. Det är så här det ser ut i ett barns perspektiv, bortkommet eller ej. Mina åhörare älskade bilderna, ögonen blev stora och halsarna längre och längre, som om de ville dyka in i boken. Humor, skräck, fantasi, äventyr, igenkänning, samhällskritik och lyckligt slut - jag tror den här boken har allt.
Erika Wallman
Mottagen: 29 augusti 2013
Anmäl textfel
