"Man ska vara bra kallsinnig om man inte tar dessa små grisar till sitt hjärta", skrev Göteborgs-Posten om "Nämen Benny". Här är tredje boken, minst lika hjärteknipande. Benny och hans bror är trötta på att vara inne. Nu vill de ut och nöffa lite. De går till pölen fast mamma har sagt att de inte får. Roligt har de och smutsiga blir de, men mamma förlåter dem förstås ...

Berättelserna om Benny har allt man kan önska av en bra bilderbok; värme, dramatik, spänning, humor, genial enkelhet och uttrycksfullhet.

Benny och hans bror är trötta på att vara inne. Nu vill de ut och nöffa lite. I den tredje Bennyboken finns allt; värme, dramatik, spänning, humor, genial enkelhet och uttrycksfullhet.

Benny och hans bror är trötta på att vara inne. Nu vill de ut och nöffa lite. I den tredje Bennyboken finns allt; värme, dramatik, spänning, humor, genial enkelhet och uttrycksfullhet.

Akta så inte lillebror ramlar i pölen", säger mamma. "Nöff nöff", säger Benny.
Först går de och nöffar lite var som helst. Sen går de direkt till pölen. Alla är där. En del är jättedumma. En del är jättesnälla. Klara är snällast. Benny älskar Klara. De springer runt pölen alla tre. Det är roligt. Då kommer en av de dumma grisarna smygande och knuffar ner lillebror i pölen. Men Klara hoppar i och räddar honom. Lillebror får sitta i hennes knä och bli tröstad. Han är mycket glad. Benny är mycket ledsen. Han vill också sitta i Klaras knä. Därför ramlar han i pölen. Då räddar Klara honom med, och han får sitta i hennes knä. Benny och lillebror är lyckliga! Sen vill de gå hem och nöffa. De är mycket smutsiga och blöta. Deras mamma kommer att bli arg. Men hon säger bara: "Kära barn, kom in så ska jag torka er."
"Nöff nöff", säger Benny och lillebror.

Efter Nämen Benny och Jamen Benny tror man inte att det kan bli bättre. Men Barbro Lindgren och Olof Landström gör det igen, för att inte säga överträffar sig själva. En gudabenådad författare och en makalöst begåvad barnboksillustratör ger oss en inblick i något ursprungligt, grundläggande i mänskogrisens natur och vi kan inte annat än falla i farstun (läs grispölen).