Med dessa båda volymer sätts punkt för det stora utgivningsprojekt som Strindbergssällskapet startade för mer än femtio år sedan. Drygt tusentalet nya brev presenteras nu, resultatet av efterlysningar och inventeringar i världens alla bibliotek och arkiv, offentliga och privata. Ett nytt ”förstabrev”, där åttaåringen August med prydlig piktur bilägger ett PS till brodern Oscars välgångsönskningar till modern Eleonora: ”Detsamma önskar och Pappas och mamas August”. Och ett nytt allra sista brev, ett telegram åtta dagar före Strindbergs död till en läkarbekant i Tyskland: ”Är Wassermans medel mot kräfta användbart för mig?”
Dessa brev är historiska och biografiska dokument, naturligtvis. Men också stor litteratur. Erland Josephson vittnar: ”Och breven! Som publik blir man ohjälpligt indragen, arg och förtrollad, ilsken och förförd. Innan man hinner säga hepp ligger man i inre brevväxling med allt detta småsinta och gigantiska. Han riktar sig befriande till ens friskaste galenskap.”