Minnet gör det möjligt att röra sig fram och tillbaka mellan sammanhang och erfarenheter. Alla en människas åldrar finns och reflekteras i henne på en och samma gång. Det ställer frågor om identitetens varaktighet. Splittras vi eller rör vi oss hem mot något slags mognad och försoning? Barndomen finns som botten och är, hur den än gestaltade sig, oerhört betydelsefull för oss alla. Men är vi...

Minnet gör det möjligt att röra sig fram och tillbaka mellan sammanhang och erfarenheter. Alla en människas åldrar finns och reflekteras i henne på en och samma gång. Det ställer frågor om identitetens varaktighet. Splittras vi eller rör vi oss hem mot något slags mognad och försoning? Barndomen finns som botten och är, hur den än gestaltade sig, oerhört betydelsefull för oss alla. Men är vi inte fantasilösa i vår vanemässiga övertygelse att det är barnet i oss som självklart skulle utgöra vårt riktiga och sanna jag?

Med utgångspunkt i sitt eget liv, sin mans tragiska historia och sin sons död undersöker Astrid Flemberg-Alcalá i sin nya bok vad minnet, men också glömskan, gör med oss. Hon söker förstå vårt förhållande till minnet, hur vi hanterar det vi minns. Hur införlivar vi våra minnen med det som är och pågår i våra liv just nu?

Flemberg-Alcalás grepp är faktiskt smått genialiskt: hur bättre berätta sitt liv än att återge de fragment minnet har valt ut åt en? Och samtidigt göra det till en prövande diskussion om hur minnena, i all sin opålitlighet, formar oss som människor ...  jag hoppas att ni, innan dagen försvunnit helt, lägger Astrid Flemberg-Alcalás stillsamt vemodiga bok på minnet. Det är en bok att samtala med
Annina Rabe, Svenska Dagbladet

det är lust som präglar hennes bok. Lust att vrida och vända på de egna tankarna och reflektionerna, men också lust att förstå sina egna och makens minnen (och brist på minnen) från det liv där de båda nu med råge passerat halvlek. Det är infallsrikt, finurligt, filosofiskt och tankeväckande"
Anna Lindblom, Skånska dagbladet

Ställvis är Flemberg-Alcalás reflektioner hisnande och berör djupgående frågor om vad som egentligen skapar en människa Som sig bör med den här typen av meandrande text erbjuds inga enkla samband. Tvärtom lämnar författaren frågor väl värda att bära med sig
Ingrid Bossedal, Göteborgs-Posten

Hon rannsakar minnets väsen och brister, minnenas karaktär av subjektiv konstruktion och fiktion. Hennes texter har dessutom en timing, en förmåga att lyfta fram och utelämna rätt saker vid rätt tillfälle, som ger spänning åt läsningen.
Maria Küchen, Sydsvenskan

Astrid Flemberg Alcalás bok hjälper oss som läsare att våga närma oss våra minnen på allvar och ta tag i dem. Hur smärtsamma de än kan vara. Det gäller att låta dem åter passera genom hjärtat.
Rolf Knutsson, Dagen

En insikt att söka tröst i för alla oss med erfarenheter som vår hjärna gjort oåtkomliga.
Astrid Johansson, Dagens Nyheter

Jag tycker om den stillsamma tonen och den eftertänksamma inställningen. Befriande är också att här inte finns några färdiga svar utan ett (upp)-letande. Trots lågmäldhet och långsamhet finns här ett berättande driv formulerat kring en gåta, makens minnesbrist, barndomen är oåtkomlig.
Maria Ehrenberg, Kristianstadsbladet

Jag hoppas att ni, innan dagen försvunnit helt, lägger Astrid Flemberg-Alcalás stillsamt vemodiga bok på minnet. Det är en bok att samtala med.