LitteraturMagazinets recension av Bagarnas bästa bröd och bakverk, Åsa Swanberg
Personliga intervjuer skiljer ut boken från mängden
I "Bagarnas bästa bröd och bakverk" har Åsa Swanberg och Malou Holm träffat några av Sveriges främsta bagare och konditorer.
Vilka kan det vara? tänkte jag först. De kända kockarna kan man ju räkna upp i sömnen men bagarna känns inte lika självklara. Nu visade det sig vara nästan lika enkelt faktiskt. Vid första anblicken av porträtten - det är 25 till antalet - utbrister jag nästan varje gång "Ja just det!". De namn som är nya för mig blir intressanta bekantskaper att lägga på minnet. De flesta har dock svischat förbi i kokböcker, tidningar, tävlingar och tv-program, eller står på listan över bagerier och caféer jag måste komma ihåg att besöka när jag är i den eller den staden nästa gång.
Upplägget är enkelt. Först får vi veta lite om personens karriär och hur han eller hon ser på yrket. Därefter presenteras några recept och det är alltifrån rejäla limpor till pyttesmå praliner, via en och annan tårta och glassdessert.
Det kan sägas direkt att jag nog inte kommer att använda mig av recepten i någon större utsträckning; möjligtvis kommer jag att testa några av de många surdegslimporna. Idén att presentera proffsrecept som man kan använda i sitt eget kök är god men för amatörbagaren är de ganska avancerade, framför allt när det gäller efterrätter och praliner. På sina ställen krävs det ingredienser som kan vara lite väl svåra att få tag på, till exempel grovmalet halländskt lantvete, kalamansipuré och apelsinblomsvatten. Det är spännande läsning men lustdödande när det kommer till handling. En faktaruta eller ett tips på vad man kan ta istället hade varit god service. I övrigt är det inte tu tal om att man blir sugen på precis allt och ett extra plus är de ganska stora satserna; ger man sig väl i kast med recepten så resulterar de oftast i tre till fyra limpor, 30 frallor eller 40 praliner.
Den största behållningen med den här boken, som också är det som skiljer den från så många andra bakböcker, är tveklöst de personliga porträtten. Någon följde med mormor till jobbet och fastnade, en annan halkade in i branschen av en slump, en tredje tröttnade på att vara programmerare. Många är berättelserna om de som kände ett kall redan tidigt och alla berättar om hur de vurmar för det gedigna och betonar råvarornas kvalitet. Flera kan stoltsera med titlar i ett antal tävlingar och kan räkna upp både kända mentorer och berömda arbetsplatser som skolat dem. De som tävlar i olika mästerskap får en chans att förklara drivkraften som får dem att ställa upp igen och igen. Det skulle kunna bli tjatigt men Åsa Swanberg lyckas hitta olika ingångar till varje text och anpassar tonen efter personen. Det blir sammantaget ett mycket läsvärt tidsdokument om en yrkeskategori som intresserar många.
Malou Holms foto är vackert och vilsamt. Varje recept har ett bild på det färdiga resultatet, därutöver är det interiörbilder och närbilder på arbetsmoment som samsas om platsen. Mest minnesvärda är de stora porträttbilderna på bokens huvudpersoner som är tagna under pågående intervju. Härligt befriade från poser står bagarna där bland plåtar och degklumpar, eller i ett hav av olikformade frallor. I mjöliga arbetskläder och mitt i vardagen syns människan, och varje ansikte bär på ett uttryck som jag försöker hitta ord att förklara. Jag tror jag fastnar för tillfreds. De är tillfreds på det där sätter som bara brödbakning kan åstadkomma.
Erika Wallman
Mottagen: 5 september 2013
Anmäl textfel