LitteraturMagazinets recension av En passande död, Åsa Nilsonne

Om vikten att själv få bestämma och ha kontroll över vår död

Välskriven och fängslande och inbjuder till sträckläsning. Det hade jag inte trott med det ämnesvalet"

Bok- presentation:	En passande död
Författar- presentation:	Åsa Nilsonne
Utg.år:	2013

Har du upptäckt att du har soppåsen i handen när du kliver på bussen? Var gjorde du då av handväskan? Tänk om vi hade möjlighet att få nya friska hjärnceller när de gamla börjar ge upp. Det är bland annat det som Åsa Nilsonnes roman handlar om.

Den här romanen kommer mig nära, jag har passerat livets statistiska mittpunkt med drygt ett decennium. Ibland har min hjärna små hyss för sig, namn försvinner och är helt omöjliga att få fram och jag springer runt och letar efter saker som jag hade alldeles nyss.

När jag berättade för en väninna att jag skulle läsa Åsa Nilsonnes bok ”En passade död”, rös hon och sa: ”Den vill jag absolut inte läsa.” Jag ångrar inte att jag läste den, den är både spännande och inte alls så deprimerande som jag befarade, snarare tvärtom, den inger ett visst hopp.

Det här är berättelsen om den femtiotreåriga psykologen Lina som plötsligt upptäcker att något inte är som det ska. För första gången blandar hon ihop två patienter. Hon är vaksam, hennes mamma dog i Alzheimers sjukdom. En dag kan hon inte tyda klockan och hon blir alldeles kall invärtes. Förmågan återkommer, men Lina beslutar sig för att låta sig utredas. Så småningom faller domen. Hon är drabbad. Även hon har Alzheimers.

Det är då hon bestämmer sig. Hon vill ha en värdig eller passande död. Inte förtvina som ett tomt skal. Kroppen fortsätter ju att fungera även om hjärncellerna dör onaturligt snabbt.

Så får Lina sin chans. Hon får tillfälle att bli den första försökspersonen som får nya hjärnceller inplanterade. Det är hennes egna hudceller som forskarna omprogrammerat eller backat till embryostadiet där cellerna ännu inte fått sina specifika uppgifter.

Vad vore vetenskapen utan de första mänskliga försökskaninerna? De som ger forskarna möjlighet att utvärdera behandlingsformer och besluta om dessa är till gagn för mänskligheten. Åsa Nilsonne poängterar att hennes ambition är att förmedla varje människas rätt att avstå från livsuppehållande insatser inom sjukvården, men att hon inte förespråkar dödshjälp. Trots detta ser romanens huvudperson till att hon har en säker utväg till en passande död som utesluter både självmord, med tanke på dottern, och ett utdraget lidande.

”En passande död” väcker många tankar. Döden kan inte någon av oss undvika, inte heller har vi kunnat bestämma om, när och var vi föds. Det är endast vårt liv mellan de båda ändpunkterna som vi har (om än en begränsad) kontroll över. Åsa Nilsonnes roman är välskriven och fängslande och inbjuder till sträckläsning. Det hade jag inte trott med det ämnesvalet.

Jag lämnar läsupplevelsen med många funderingar och jag undrar hur yngre personer, som ännu inte upplevt hjärnans begynnande förfall, upplever boken.

Mottagen: 9 maj 2013

 Relaterade artiklar 

Stora Bokbytardagen den 16 maj 2013

SJ hoppar på tåget med Stora Bokbytardagen

Stora Bokbytardagen startades för fem år sedan. Sedan dess har bokbytandet blivit större för varje år. Nu ansluter sig även SJ till arrangemanget genom att uppmana sina resenärer att byta böcker under tågresan den 16 maj. Även flera författare är inbjudna till SJ:s tåg bland annat Åsa Nilsonne (bilden). "Att byta böcker ligger helt i linje med SJs inriktning på miljö och hållbarhet. Våra ombordundersökningar visar att 71 procent av våra resenärer helst läser när de åker tåg," säger Claes Salomonsson, chef för externkommunikation på SJ, i ett pressmeddelande.

Läs mer ...

Anmäl textfel