Natten före midsommarafton slår någon ihjäl prästen Mildred Nilsson och hänger upp henne i Jukkasjärvi kyrka mellan orgelläktaren och strävkistan. Likheterna med mordet på Viktor Strandgård knappt två år tidigare får polisen i Kiruna att söka efter en copycat. Snart kallnar alla spår och utredningen trappas ner. I september kommer polisinspektör Anna-Maria Mella tillbaka från sin barnledighet. Hon blir inte kvitt tanken att mördaren kanske inte var en galning, och tillsammans med sin kollega Sven-Erik Stålnacke försöker hon göra sig en bild av den mördade prästen. Prästen bodde i byn Poikkijärvi. Det är en by som lever i skuggan av den stora turistbyn Jukkasjärvi som ligger på andra sidan älven. Innan Mildred Nilsson flyttade dit regerades byn av männen och jaktlaget. Mildred Nilsson var en feminist och en bråkstake som hamnade på kant med både sin arbetsgivare och en del av männen i byn. Hon startade ett kvinnonätverk och en stiftelse. Stiftelsen skulle skydda en från Ryssland invandrad varghona som etablerat sig på kyrkans mark utanför Kiruna. Det väckte också upprörda känslor hos många. Samtidigt som Anna-Maria lär känna den döda prästen söker hon efter de personer som skrivit obehagliga brev till Mildred Nilsson och ritat en hotteckning.

Breven och hotteckningen får Anna-Maria av Rebecka Martinsson. Rebecka är sjukskriven och har svårt att minnas de våldsamma händelserna i Jiekajärvi från Solstorms upplösning. Men när hennes byrå åker upp till Kiruna för att eventuellt ta över kyrkans affärer låter hon sig övertalas att följa med. När den delägare som åkt upp med henne åker tillbaka blir Rebecka kvar. Efter en liten kris (vad är rätt och fel när lag och moral står emot varandra?) kommer Rebecka olovligen över de brev och teckningar och lite andra papper som får polisens utredning att kännas hetare igen.

Anna-Maria Mellas blickar riktas också mot Mildred Nilssons kollega Stefan Wikström. Han är kvinnoprästmotståndare och medlem i jaktlaget och har använt vargstiftelsens pengar för en privat resa med familjen, hans hustru har skickat obehagliga brev till Mildred och hans son beter sig ljusskyggt.

Upplösningen är våldsam. Rebecka Martinsson är inte aktiv men det hon ser gör att blodet kommer ikapp henne. ”… och jorden skall blotta det blod som spillts, inte längre dölja de dräpta.” (Jesaja 26:21)

För nästan två år sedan dödade Rebecka Martinsson männen som mördade hennes ungdomsvän Viktor Strandgård. Nu är hon sjukskriven och har svårt att minnas händelserna i Jiekajärvi. Samtidigt utreder polisinspektör Anna-Maria Mella mordet på prästen Mildred Nilsson. Likheterna med mordet på Viktor Strandgård är sådana att polisen söker en copycat. Spåren har kallnat, men i byn Pojkijärvi där prästen bodde värker sanningen under ytan. Mildred Nilsson var en feminist och en bråkstake som hamnade på kant med både sin arbetsgivare och en del av männen i byn. Hon ledde ett kvinnonätverk och startade en stiftelse som skulle skydda en varghona som kommit vandrande från Ryssland och etablerat sig på kyrkans mark. Jorden kan snart inte dölja de dräpta. Den väntar på att blotta det blod som spillts.

Åsa Larssons första deckare, Solstorm (2003), blev en stor framgång, hos läsare, kritiker, bokklubbar och utländska förlag. I Det blod som spillts är den egensinniga polisen Anna-Maria Mella tillbaka från sin barnledighet, Rebecka Martinsson är tillbaka i Kiruna – och framför kommer illgärningar från förr och nu tillbaka.

Natten före midsommarafton slår någon ihjäl prästen Mildred Nilsson och hänger upp henne i Jukkasjärvi kyrka mellan orgelläktaren och strävkistan. Likheterna med mordet på Viktor Strandgård knappt två år tidigare får polisen i Kiruna att söka efter en copycat. Snart kallnar alla spår och utredningen trappas ner. I september kommer polisinspektör Anna-Maria Mella tillbaka från sin barnledighet. Hon blir inte kvitt tanken att mördaren kanske inte var en galning, och tillsammans med sin kollega Sven-Erik Stålnacke försöker hon göra sig en bild av den mördade prästen. Prästen bodde i byn Poikkijärvi. Det är en by som lever i skuggan av den stora turistbyn Jukkasjärvi som ligger på andra sidan älven. Innan Mildred Nilsson flyttade dit regerades byn av männen och jaktlaget. Mildred Nilsson var en feminist och en bråkstake som hamnade på kant med både sin arbetsgivare och en del av männen i byn. Hon startade ett kvinnonätverk och en stiftelse. Stiftelsen skulle skydda en från Ryssland invandrad varghona som etablerat sig på kyrkans mark utanför Kiruna. Det väckte också upprörda känslor hos många. Samtidigt som Anna-Maria lär känna den döda prästen söker hon efter de personer som skrivit obehagliga brev till Mildred Nilsson och ritat en hotteckning.

Breven och hotteckningen får Anna-Maria av Rebecka Martinsson. Rebecka är sjukskriven och har svårt att minnas de våldsamma händelserna i Jiekajärvi från Solstorms upplösning. Men när hennes byrå åker upp till Kiruna för att eventuellt ta över kyrkans affärer låter hon sig övertalas att följa med. När den delägare som åkt upp med henne åker tillbaka blir Rebecka kvar. Efter en liten kris (vad är rätt och fel när lag och moral står emot varandra?) kommer Rebecka olovligen över de brev och teckningar och lite andra papper som får polisens utredning att kännas hetare igen.

Anna-Maria Mellas blickar riktas också mot Mildred Nilssons kollega Stefan Wikström. Han är kvinnoprästmotståndare och medlem i jaktlaget och har använt vargstiftelsens pengar för en privat resa med familjen, hans hustru har skickat obehagliga brev till Mildred och hans son beter sig ljusskyggt.

Upplösningen är våldsam. Rebecka Martinsson är inte aktiv men det hon ser gör att blodet kommer ikapp henne. ”… och jorden skall blotta det blod som spillts, inte längre dölja de dräpta.” (Jesaja 26:21)







Fotograf: Elisabeth Ohlson Wallin