LitteraturMagazinets recension
av Rimligt lyckade ögonblick, Åsa Asptjärn
Betydligt mer än bara rimligt lyckat
Åsa Asptjärn låter oss äntligen träffa Emanuel Kent för tredje gången. Han har lämnat högstadiet bakom sig och gör sig redo för gymnasiet. Det här är hans chans att börja om på nytt. Det är dags för Emanuel 2.0. Han är redo! Men det visar sig vara lite svårare än han först trodde.
Emanuel är väl medveten om att han måste göra det smart om han verkligen ska lyckas bli Emanuel 2.0. Listiga nyckelord och lagom är bäst kommer han fram till. Vad han än påstår att han kan och vet om saker måste han kunna följa upp det, han ska trots allt gå i gymnasiet i tre år. Men såklart är Emanuels mun och hjärna lika osynkroniserade som vanligt.
Han har snabbt berättat om sin kärlek för jazz (som han inte kan någonting om alls), sitt stora intresse för kortfilmer (som han typ kan tänka sig att jobba med, kanske), samt tagit på sig rollen som politisk aktivist (hjälp!). Dessutom börjar han det hela med att säga att han heter Amelie. Det som kunde ha varit grunden till en trovärdig ny Emanuel och en fantastisk gymnasietid blir istället bara rimligt lyckat för honom. Och det är bara en försmak till alla rimligt lyckade ögonblick denna lite halvt oförbätterliga sextonåring kommer uppleva första året på gymnasiet.
Asptjärn har en förmåga att i ett härligt tempo skildra skola och vardagsliv. Gymnasiet sköter hon minst lika galant som högstadiet. I den nya klassen finns hel hop med färgstarka karaktärer och Emanuel nästlar sig såklart (o)smidigt in i alla deras liv. Det är precis en sådan nystart både läsare och Emanuel behöver och det bäddar minst sagt bra för att Asptjärn trovärdigt ska kunna ta med Emanuel på nya äventyr. Igenkänningsfaktorn från det svenska gymnasiet är stor, men Asptjärn knorrar självfallet till det lite extra. Det finns gott om humor och komiska missbedömningar att njuta av, men boken genomsyras också av ett starkt ifrågasättande av normer.
Det är härligt att få en riktigt träffsäker och humoristisk tonårsskildring som inte behöver gå vägen genom USA och översättning för att hitta till Sverige. Asptjärn tränger sig behövligt nära. Trots en något för återkommande skrattgrop och en Emanuel som vid det här laget kanske borde veta lite, lite bättre är ”Rimligt lyckade ögonblick” betydligt mer än bara rimligt lyckad. För läsaren väntar en gymnasietid med den smått försmädlige tonårsfilosof vi redan känner och har tagit till våra hjärtan.
Emanuel Kent återvänder jag gärna till gång på gång.
Mottagen: 27 januari 2017
Anmäl textfel
