LitteraturMagazinets recension av Maus, Art Spiegelman
En oförglömlig serieklassiker
Att kalla "Maus" för en serieklassiker vore lamt. Det här är en av de där grafiska romanerna som du inte kommer undan. En av föregångarna i genren, förelöparen som visade vad som faktiskt kan göras med tecknade serier.
"Maus" är en berättelse om Förintelsen. Judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter, polackerna som grisar, och så vidare. Berättelsen kan tyckas likna många andras, men den får ytterligare absurditet av djurkropparna och ytterligare djup av svärtan i teckningsstilen.
Dessutom är detta också berättelsen om Spiegelmans relation till sin far. Den åldrade överlevaren som bitvis är så odräglig att Spiegelman brottas med att kunna teckna honom över huvud taget. Mannen som drar fördelar av allt hemskt som har hänt honom. Som manipulerar och utnyttjar. Som aldrig är särskilt sympatisk, men som samtidigt berättar sin historia så att sonen kan föra den vidare.
Bilden av mottagandet av första boken - för "Maus" kom ut i två delar - visar en hungrig journalistkår som malde ner Spiegelman med okänsliga frågor. Samtidigt dog hans far. Böckerna tycks tecknade med både tårar och svett i bläcket. Det borgar för oförglömlig läsning - och nog är "Maus" värd varenda smula av sin kultstatus, även 27 år senare.
Mottagen: 9 juni 2013
Anmäl textfel