LitteraturMagazinets recension av Tidstvillingarna, Arne Norlin
Tidstvillingar på andra sidan jorden
Någon är i Astrids rum mitt i natten! Först tror hon att det är inbillning, men det visar sig att Astrid har en "tidstvilling". Tamati är tolv år, precis som Astrid. Men inte nog med det; Astrid och Tamati är födda samma år, samma dag, samma minut och samma sekund. De är ”tidstvillingar”.
Tidstvillingar kan hälsa på varandra. Trots att Tamati bor i Nya Zeeland och Astrid i Sverige kan de träffas. Tamati och Astrid blir snart vänner trots att de är så olika. Båda har de sina problem. Tamati är halvmaorier och pappa och farfar vill att han ska bli rangatira, ledare för den lokala stammen. Tamati vet inte om han vill det. Men har han något val? En dag försvarar Tamati en mindre kille som är mobbad. Mobbaren är son till den lokale gangsterledaren. Gangsterledaren börjar leta efter Tamati. Astrid har också bekymmer. Hennes klasskamrat blir mobbad och Astrid vet inte hur hon ska hjälpa henne utan att själv bli mobbad. Kan Astrid och Tamati hjälpa varandra?
Bokens upplägg är originellt, tanken om ”tidstvillingar” som kan besöka varandra är rolig. Vartannat kapitel i boken är berättad ur Tamatis synvinkel och vartannat ur Astrids. Berättelsen är också en söt kärlekshistoria.
Det är också intressant att läsa om den maoriska kulturen. Överhuvudtaget är Tamatis berättelse medryckande och spännande. Historien om Astrid är mindre intressant. Handlingen påminner faktiskt väl mycket om Annika Thors "Sanning och konsekvens", med mobbning som eskaleras under en fotbollsmatch och två tjejer som leder mobbningen. Behållningen av boken är beskrivningen av Tamatis liv på Nya Zeeland, som säkert kan locka läsare i slukaråldern.
Mottagen: 14 september 2014
Anmäl textfel