LitteraturMagazinets recension
av Här kommer Nya polisbilen, Arne Norlin
Halvan i ny polisbil
"Halvan älskar att leka med sina bilar...". Så börjar de populära böckerna om Halvan och hans olika fordon som getts ut i snart 20 år. Den fösta boken om Halvan; "Här kommer polisbilen", får nu en uppföljare. Men behövs det verkligen en ny bok om polisbilen?
I den nya boken är Halvan återigen polis men har en ny kollega, Dajana, och jobbar kvällsskift. I övrigt följer boken den väl inarbetade dramaturgin som både barn och vuxna läsare kan vid det här laget. Halvan leker med sina fordon på golvet för att på nästa sida själv bli en yrkesman av något slag. Utrustning och fordon gås igenom och typiska arbetsuppgifter eller uppdrag utförs. Till slut ropar pappa på Halvan och han blir liten igen, och parkerar bilen under sängen.
I Halvan-böckerna ligger fokus framför allt på utrustningen och att skapa en bild av ett yrke snarare än att berätta om ett häftigt äventyr. I den nya boken om polisbilen får den som är intresserad av just detaljer sitt lystmäte. Kläder, utrustning och bilmodell beskrivs noggrant i ord och bild. Dessutom får vi mer eller mindre ingående lära oss om spårhundar, bevismaterial, trafikolyckor, borttappade barn och fotbollsmatcher.
Många barn har ett eller flera drömyrken; roller som de klär ut sig till och leker med inlevelse. Polis är ett sådant yrke som intresserar många och vissa kan inte få nog av detaljkunskaper. För dessa barn är Halvan-böckerna en guldgruva. Den som vill ha mera action kommer däremot att bli besviken för här ges vardagssysslorna, som att ladda bilbatteriet och skriva rapporter, lika mycket plats som själva tjuvjakten. För lika duktiga som författarna är på att göra böcker om sopbilar och bussar spännande, lika duktiga är de på att ta ner polisyrket på jorden och visa på bredden av arbetsuppgifter. Även de mer fartfyllda partierna i boken är faktaspäckade och för många läsare är just den detaljerade informationen det mest spännande. Biljakter och onda skurkar finns ju överallt för den som vill se eller läsa om det, men hur ofta får man veta vad vanliga svenska poliser har i bagageutrymmet?
Halvan är en hygglig och sympatisk kille oavsett vilket yrke han fantiserar om. Han är lätt att tycka om och identifiera sig med oavsett om man delar bilintresset eller yrkesdrömmarna, eller bara gillar att fantisera att man är någon annan. Dessutom lyckas skaparna på ett naturligt sätt skildra mångfalden i Sverige och i arbetslivet, något som många fortfarande misslyckas med i barnlitteraturen. Halvans kollega och chef är precis som i förra boken om polisbilen kvinna, far och son som tappar bort varandra på fotbollsmatchen är mörkhyade liksom vissa spelare och åskådare. Det skapar en kuliss jag känner igen mig i och skänker en trovärdighet som jag alltför ofta saknar.
Behövs det verkligen en ny bok om polisbilen? Ja, faktiskt. Det mesta är nytt i den här boken och läsarens kunskap om polisyrket breddas. Men det krävs kanske ett visst intresse för bilar och utrustning för att till fullo uppskatta stycken som "Deras polisbil är en Volvo V70, en diesel. Den väger nästan två ton, 2000 kilo. Bilen har en automatlåda med sex växlar, framhjulsdrift och en mycket stark motor". Eller bara en enorm vetgirighet.
Erika Wallman
Mottagen: 7 oktober 2014
Anmäl textfel
