Recension av Hela havet stormar, Arne Dahl
Kriminalroman med världen som spelplan
Det här är den första deckare jag läser av Arne Dahl och direkt knockas jag av språket, så målande, så vackert. Tyvärr fortsätter inte författaren hela vägen i samma anda utan ganska snart är boken inne i en normal deckarjargong. Jag har alltid undrat över varför många författare väljer att skriva sina kriminalromaner under pseudonym, undantag finns, till exempel. Håkan Nesser. Vill inte författarjaget förknippas med den mera lukrativa kriminalgenren?
Bokens spelplan är internationell, mördare jagas över hela världen av kriminalarna i Opcop-gruppen, en gren av Europol, den Europeiska polisbyrån. Det börjar med ett självmord. En professor, specialist på plastikoperationer har tagit sitt liv, men Opcop har fått fallet på sitt bord eftersom professorn varit aktiv inom ett område som automatiskt aktiverar vissa larmsystem. Terrorister misstänks ha plastikopererats.
En albansk vapenhandlare och två av hans livvakter skjuts till döds på en krog på Södermalm. Under tumultet knivdödas även ett nergånget fyllo på krogen. Vapenhandlarens död gör att Opcop även intresserar sig för dessa mord. Så upptäcks ytterligare mord i flera länder, många är gamla mord som tidigare inte kopplats samman. Två separata brottsserier korsar tillfälligt och oväntat varandra. Jag blir nästan andfådd vid läsningen.
Berättelsen är spännande och ger historisk kunskap om fängelseöar världen över. En mördare har förlagt sin verksamhet till dessa fängelseöar, dit offret lockas och dödas. I dag är öarna ofta turistmål och i Stockholm har Långholmens fängelse blivit vandrarhem.
I historien figuerar bland annat den ökända ön Nazino, där fruktansvärda scener utspelade sig under Stalintiden när Leningrad och Moskva rensades från ”socialt skadliga” element. Sextusen människor dumpades på den ogästvänliga ön, och lämnades att svälta ihjäl. Det enda de fick var massor med mjöl, som lastades av på andra sidan ön, men kokkärl och ugnar saknades. Bara ett par tusen överlevde och ön blev känd som kommunisternas kannibalö. Författaren låter oss följa en tioårig pojkes hemska upplevelser på Nazino.
Boken är tillika en kriminalroman som en politisk thriller. Här finns konspirationer inom genetisk forskning, först i militär regi men sedan tar de kapitalistiska krafterna över och projektet privatiseras. I stället för maktbegäret är det nu profitbegäret som styr.
Det är aldrig en ”död” stund i berättelsen, poliserna kastar sig i det ena flygplanet efter det andra och sovtid har de ont om. Brist på sovtid drabbar också läsaren för boken är helt klart en bladvändare och sänglampan får lysa långt in på morgontimmarna. Arne Dahl är en kriminalförfattare av mycket god klass och jag kommer att få en fin lässommar när jag ska ta igen de deckare av Arne Dahl jag tidigare missat.
Mottagen: 5 juni 2012
Arne Dahl prisas för ny bok
"Viskleken" bästa deckaren 2011
Anmäl textfel