LitteraturMagazinets recension
av Blindbock, Arne Dahl
Brännhet ny deckare av en mästare
Få kan mäta sig med Arne Dahls författarskap när det gäller aktuella, komplicerade och politiska spänningsdeckare. I ”Blindbock” möter vi både organiserade tiggarligor och nya landvinningar inom teknikforskningen som gör elbilen lätt- och snabbtankad.
Opcop-gruppen flyttar till nya lokaler i den tredje fristående deckaren om den sameuropeiska polisstyrkan. Efter invigningen av Europols pampiga lokaler får EU:s miljökommissionär ett SMS som gör henne mycket upprörd. Hon ska snart lägga fram ett lagförslag som revolutionerar elbilarnas användbarhet. Ett forskarlag har under stort hemlighetsmakeri kommit mycket långt. I stället för att ladda upp batteriet, byts helt enkelt vätskan ut på tankningsstationerna, helt utan negativ miljöpåverkan. Nu verkar hemligheten ha läckt ut och miljökommissionären utsätts för utpressning. Paul Hjelm blir indragen i en inofficiell undersökning.
Under tiden fortsätter Opcop-gruppen med sitt spaningsarbete på det nätverk, som står bakom den människohandeln som ligger bakom tiggarligorna. Här rör det sig om ofattbart stora inkomster för de kriminella organisatörerna.
”Blindbock” är en fartfylld historia och det är många trådar att hålla reda på. Ibland känns den nästan som en spännande film med sina effektsökerier. Jag uppskattar författarens samhällskommentarer, som till exempel när Paul Hjelm får höra om de ofattbara kostnaderna för att förflytta parlamentariker och tjänstemän mellan Strasbourg och Bryssel. Tvåhundra miljoner euro per år! Inte undra på att han grinar illa.
När en professor mördas på öppen gata i Stockholm finns många vittnen, men ingen har egentligen något signalement på mördaren, allt gick så fort. Däremot pekar blodspåren på att någon suttit vid väggen. En tiggare som blev översköljd med blod är försvunnen. Ingen har egentligen sett tiggaren - jovisst, hen fanns där, men hur såg hen ut? Ingen kan ens ange tiggarens kön. Här gör författaren en intressant iakttagelse. Vi passerar tiggarna utan att se på dem. Möter vi deras blickar känner vi skuld och gräver i fickorna. Det är mycket enklare att titta bort. För vi vet ju inte – vem är det egentligen som tar pengarna vi skänker? Visst måste det vara organiserat när tiggarna dyker upp från en dag till en annan.
Arne Dahl är en skicklig skribent som glimrar till med både suggestiva och briljanta skildringar. Drömscenen, när Jutta Beyers drömmer mardrömmar om instängdhet, är en sådan. Hon kastar sig upp sittande rakryggad i sängen, utan att riktigt vakna till. Hon lägger sig ner och en ny mardröm startar. Mardrömmarna är så målande beskrivna att de känns som mina egna.
Här finns osannolika(?) James Bond-prylar, som det lilla mikrochippet för övervakning. Chippet kan droppas i en dryck, när det kommer ner i magen fälls hullingar ut så att det stannar kvar ända tills chippet avaktiveras, drar in sina hullingar och kommer ut den normala vägen. Kort sagt, här får teknikälskaren sitt lystmäte.
Titeln ”Blindbock” syftar både på den romska blinda mannen, som hamnat i klorna på en tiggarliga och Filipe Navarros lille son, som föddes blind.
Dessutom avslutas boken med en riktig cliffhanger, som lovar oss läsare en spännande fortsättning.
Mottagen: 13 juni 2013
Arne Dahl prisas för ny bok
"Viskleken" bästa deckaren 2011
Läs mer ...
Anmäl textfel
