LitteraturMagazinets recension
av Anne Franks dagbok, Ari Folman
Grafisk utgåva skänker nytt liv åt Anne Franks dagbok
Anne Franks dagbok måste var en av de mest lästa ungdomsböckerna. Många är de läsare som fått ta del av hennes berättelse från andra världskriget då hennes familj tvingades gå under jord och gömma sig för tyskarna under två långa år innan de blev avslöjade. Vad de hade gjort? Inget, de var judar.
Boken gavs ursprungligen ut 1947 och på svenska 1953 så man kan säga att det var på tiden den gavs ut som grafisk roman i samarbete med AFF (Anne Franks Fond).
När Anne Frank fyller tretton år i juni 1942 får hon en dagbok i födelsedagspresent. Hon bor då i Amsterdam dit hennes familj har flytt från Frankfurt för att undkomma nazisterna. Dagboken kom att bli en viktig present då familjen en månad senare tar sin tillflykt till gårdshuset som låg intill Otto Franks, hennes pappa, firma och dit man endast kom genom en hemlig lönndörr. Trots att Anne hade en storasyster, Margot, och att det senare även anslöt en familj till med sin son Peter, som var lika gammal som Margot, kom hon att känna sig mycket ensam och dagboken blev till en vän där hon kunde ge utlopp för sina tankar och känslor. Så i augusti 1944 blir de hämtade av SS, med hjälp av holländsk polis, från sitt gömställe på Prinsengracht 263. Någon måste ha angivit dem. Anne, och Margot, blir deporterad till koncentrationslägret Bergen-Belsen, där Anne dog under vårvintern bara tre dagar efter sin systers bortgång och endast några veckor innan brittiska soldater slutligen befriade lägret. Vilken tur att en vän lyckades lägga beslag på dagboken för att sedan återbörda den till Otto Frank så den kunde publiceras för eftervärlden.
Anne Franks dagbok är en intim resa tillsammans med Anne under hennes två år långa och påtvingade isolering. Vi får lära känna en flicka som blir till tonåring och vars känslomässiga utveckling, såväl som den kroppsliga, inte har någon frihet. Istället blir det hennes dagbok, vilken hon kallar för Kitty, som blir hennes väninna och samtalspartner. På så sätt kan vi idag få ta del av de känslor och den ångest hon upplevde instängd under så lång tid i gårdshuset. Hela situationen med två familjer samt en tandläkare, Albert Dussel, så klaustrofobisk nära varandra utan möjlighet till privatliv skapade naturligtvis starka spänningar i relationerna. Anne brottas då med skuld över att hon kunde känna så, när de i själva verket hade det så bra jämfört med många andra judar. Det är som hon själv skriver inte yttre ting hon saknar utan sin frihet och luft. Att få rikta blicken upp mot skyn känna att själen är ren, då skall hon en dag bli lycklig igen.
Det grafiska formatet gör sig väl för denna berättelse. Illustrationerna skänker stämning och uttryck för Annes känslor, de stärker hennes ord. Det kompenserar påtagligt att mycket av texten från boken har fått stå åt sidan. Författaren Ari Folman skriver i sitt efterord att de har gjort allt för att förbli Annes text så trogna som möjligt trots det begränsade formatet. Samtidigt säger Ari att i en tid där läsintresset hos barn sjunker var det inget alternativ att få med all text då boken skulle ha blivit uppemot 3 500 sidor lång i en grafisk utgåva. Själv tycker jag de har lyckats bra i sin kompromiss.
Jag ger Anne Franks dagbok, den grafiska utgåvan en fyra! Det är en viktig text som vårdats väl och till viss del även förstärkts. Jag uppskattar formatet och hoppas verkligen att denna betydelsefulla skildring, nu som grafisk roman, kan nå många nya unga läsare!
Mottagen: 18 februari 2020
Anmäl textfel
