LitteraturMagazinets recension
av Betraktelse över själens passioner, António Lobo Antunes
Portugisisk dödsdans utforskar mål och medel
Två pojkar växer upp tillsammans, godsägarens barnbarn och gårdskarlens gosse. I vuxen ålder möts de igen, på motsatta sidor av förhörsbordet. Mannen från överklassen misstänks för vänsterterrorism medan den fattige blivit Undersökningsdomaren. Läsaren kastas mellan barndomen, förhöret, dess förhistoria och konsekvenser i en virvlande detaljrik uppgörelse med Portugal efter nejlikerevolutionen.
Antunes briljerar med sin förmåga att portionera ut små bitar av sitt epos över hela romanens längd. Han skildrar sitt rika persongalleri ömsom utifrån, ömsom inifrån, med djupa motiv och ytliga tillkortakommanden. Själens passioner är människornas drivkrafter, de obönhörliga frestelser och mål som vi förgäves kan försöka undertrycka. Titeln anspelar på Descartes avhandling med samma namn, som identifierar passionerna som de känslor vi lider under, som förnuftet bör bemästra så de inte missbrukas eller går till överdrift. Utifrån påverkar passioner som förundran, kärlek, hat, åtrå, glädje och sorg vår själ och vårt förnuft.
Överallt slösar Antunes med detaljer ur vardagen som fördjupar personteckningarna och händelseförloppen, samtidigt som symbolspråket bidrar med ytterligare nyanser. Det portugisiska åttiotalet slår mot läsarens alla sinnen med obändig vitalitet.
De olika tidsperspektiven tillsammans med ständiga oannonserade byten av berättare bjuder på en utmanande läsupplevelse. Det här är ingen rak berättelse från början till slut. I stället speglar sig berättelsen i alla tidsplan. Händelseloppen som flätas samman motsvarar varandra symboliskt. Styckena följer i en associativ kedja, inte ur berättarens eller huvudpersonernas perspektiv, utan som om läsaren själv drar sig till minnes omständigheterna för romanens handling. Undersökningsdomarens och Mannens öden slingrar sig tätt om varandra, i kamp, lidande, prestationsångest och kamratskap.
I Antunes värld formas och fjättras vi av barndomen. Det spelar ingen roll hur omständigheterna ändras, våra barndomsmiljöer vittrar sönder, eller hur vi ikläder oss nya roller eller ideologier. I kärnan förblir vi desamma. Vi återvänder gång på gång till det förflutna som formar vår framtid.
”Betraktelse över själens passioner” är den första, fristående delen i Antunes ”Benfica-trilogi”. Boken lägger ett genomkorrumperat samhälle i dagen. Karriärmöjligheter, mutor, utpressning och svek utarmar aktörernas medmänsklighet. Men samtidigt är de fullödiga figurer, målade med humor och medkänsla. Om de följande böckerna stärker denna första del ytterligare hoppas jag få tillfälle att återkomma till. Men hittills står den moderna klassikern stadigt på egna ben, en blottande uppväxtroman, svartsynt fars och tragedi över ett samhälle i förfall.
Mottagen: 5 april 2017
Anmäl textfel
