LitteraturMagazinets recension av Solviken, Annika Estassy
En lättviktsroman med omöjlig kärlek, otrohet och svartsjuka
Grovt tillyxade karaktärer, starka känslor, många förvecklingar och ett händelserikt år utgör essensen i romanen ”Solviken”.
Hela historien utspelar sig under ett år, från maj till april. Romanen befolkas av schablonmässigt utmejslade karaktärer, till exempel den otrevliga sonen till den urtrevliga Gunnar, Maries arrendator. Marie kallar sonen för hängbuksvinet – men lite rädd är hon allt för mannen som hon misstänker smyger i buskarna. Ylva är också en speciell karaktär, som gör allt för att förpesta livet för sin exman, Niklas. När hon misstänker att han kanske har träffat någon, blir hon riktigt besatt. Ylva och Niklas har gemensam vårdnad om dottern och Ylva försöker alltid ge dottern dåligt samvete när hon är hos Niklas.
En dag får Marie Lindsjö ett brev där det meddelas att hon ärvt en sommarstuga i Roslagen. Hennes kärleksliv består av att vara den andra kvinnan till en äldre man och som så många andra kvinnor före henne tror hon att han ska lämna sin fru. Hon funderar på att sälja sommarstället för att de ska få pengar till en gemensam lägenhet. Ödet vill annorlunda och som tur är behåller hon sommarstugan och flyttar dessutom dit ut och pendlar till jobbet.
När Marie möter Niklas och tycke uppstår, kan man säga att romanen sparkar igång.
Många besvärligheter dyker upp under året, men som sig bör i den här typen av bok ordnar allt upp sig till slut, men det är många förvecklingar innan dess. Det här är en lättviktsroman, som man läser ut på en enda dag. ”Solviken” är en lämplig bok på badstranden eller i hängmattan. Det är som att läsa en veckotidningsföljetong, fast här får man hela berättelsen på en gång.
Mottagen: 25 juni 2013
Anmäl textfel