LitteraturMagazinets recension
av Spel, Anna Roos
När stilen tar över
Anna Roos debuterar med spänningsromanen ”Spel”. Hon använder sina erfarenheter från studier på Handelshögskolan och arbeten på kasinon för att skapa miljö och inramning till händelseutvecklingen.
En ung kvinna som heter Sol återvänder hem från USA för att bringa reda i varför hennes tvillingbror Gustav har hittats död i Årstaviken. Det första tecknet hon får forska i är varför studiekamraten Erik har samma tatuering som brodern. Tyvärr hindrar den flåsiga stilen läsupplevelsen. Det är som om Sol med tvångsmässig nonchalans berättar sin historia. Det är också så hon förhåller sig till sina medmänniskor.
På slutet summeras Sols uppgivna livshållning. ”Gustavs död har fått mig att inse något: livet suger mer eller mindre för alla. Och oavsett vem som sitter på de sämsta respektive de bästa korten är det jäveln som fixar spelet bäst som klarar sig.”
Sol och Gustav var tvillingar, men vid föräldrarnas skilsmässa blev de också separerade från varandra. Sol bodde hos sin proletära, kedjerökande mamma. Gustav växte upp hos sin pappa på Lidingö i ett diametralt annorlunda hem. Vad jag har förstått har författaren en god familjebakgrund men kommer ändå från ett sammanhang som skiljer sig från de flestas på Handels. Så man kan tänka sig att hon delar med sig lite av sina egna upplevelser när hon tecknar Sols plats i den umgängeskrets hon kommer in i. Sol lurar till sig ett jobb på Handelshögskolans bibliotek.
Men jag tycker att det blir ett litet problem när berättaren övertar den cynism hon kritiserar hos andra. Nu är allt för sent. Sol sörjer den bror som hon aldrig riktigt lärde känna eller brydde sig om. Men den distanserade stilen hindrar läsaren från att engagera sig känslomässigt i hennes sökande.
Gåtan med Gustavs död anknyter till en sluten grupps spelkvällar på kasinot. Spänningskurvan är emellertid inte vad man förväntar sig av denna genre, även om slutet är ganska så lyckat med den oväntade upplösningen. Inför nästa roman – det kommer en sådan – råder jag Anna Roos att förlita sig mindre på miljöteckningen och i stället satsa mer på intrigen.
Mottagen: 4 juni 2017
Anmäl textfel
