LitteraturMagazinets recension av Ljusgatan, Anna Mattsson
Starkt skrivet om människan och språket
Anna Mattsson är kanske mest känd för sina självbiografiska romaner om sexuella övergrepp, men hon är också en av Sveriges mest utmejslade diktarröster och har visat sin storhet i många diktsamlingar redan.
Nu, med "Ljusgatan", är vi i Kambodja och rör oss mellan vardag och folkmord, natur och mänsklighet, mörker och ljus.
ordet hud
ordet hunger
ord som politik
demokrati och honung
svart vitt och ordet ko
vad gör vi med ordet ko
Ja, vad gör vi egentligen med orden? Vad gör vi med varandra, mot varandra, dem vi älskar, dem vi avskyr - och oss själva? "Ljusgatan" ställer dessa frågor om språket, men innehåller också en böljande dialog människor emellan om kärleken och andra starka känslor som vi kan hysa. Titeln är talande, för det är som om Mattssons poesi, som aldrig har varit helt igenom mörk, verkligen har landat i ett stort hopp om ljus, medmänsklighet och förmågan att förstå varandra:
finns ett hundöga som ser allt
den smala gatan täckt av grus
leder rakt in i din ensamhet
där lyser ditt ljus som kan släcka sorgen
Mattssons poesi framstår allt mer som en helhet där varje dikt och diktsamling i sig kan tyckas förglömlig, men där verket och rösten som helhet har en styrka och varaktighet som få andra. "Ljusgatan" bidrar till att stärka Mattssons ställning som en ovanlig stämma, alltid med sin alldeles egna, klara röst i en annars tämligen skränig kör.
Mottagen: 1 januari 2014
Anmäl textfel