LitteraturMagazinets recension
av Skymningens barfotabarn, Anna Jansson
En sprängfylld kriminalroman
Anna Janssons ”Skymningens barfotabarn” är en fyllig kriminalroman som byggs upp av ett myller av personer. Den innehåller historia, psykologi och dramatik. Allt vävs skickligt samman, men kanske är det lite mycket att hålla i huvudet.
Många av de medverkande är nära kopplade till polisen Maria Wern i Visby. Hon är i ett nytt kärleksförhållande med brandmannen Björn, och de planerar att gifta sig. Hans ex Liv jobbar på socialtjänsten. Hennes vägar korsar Marias, och denna misstänker att Liv har skumma avsikter. Marias före detta, Per, är en kollega, och det kan bli känsligt ibland. Maria måste våga satsa på kärleken trots att utgångsläget inte är perfekt med alla inblandade. Men barnen tycker om Björn, och det är väl det viktigaste.
Marias problem med tilliten bottnar i en svår barndom med en oförutsägbar mor. Nu dör Monica, modern, och en okänd bror dyker upp. Maria vet inte var hon har honom. Walter uppvisar manipulativa drag som modern. Kan hon tro på vad han säger?
Det finns trådar bakåt också till Andra världskriget. Tyska soldater flydde från Baltikum till Ronehamn på Gotland. Vad hände med dem? Några bytte identitet, gömdes och försvann.
Riktigt spännande blir det när Marias egna barn är på kollo och dras in i mysteriet kring en död kamrat. Barn som far illa finns med på flera plan: i utredaren Marias egen uppväxt, på det historiska planet och på nuplanet. Onda barn får vi också bekanta oss med, och det är riktigt obehagligt.
Med så mycket att säga spränger Anna Jansson gränserna för kriminalromanen. Snart kommer hon med en bok i en annan genre, ”Ödesgudinnan på Salong d'Amour”. Den ska handla om frissan Angelika i Visby som inte bara vill klippa hår utan även gripa in i kundernas liv. Hon agerar till exempel gärna äktenskapsmäklerska. Det låter väl som feelgood långt från deckarna?
Mottagen: 7 juli 2014
Anmäl textfel
