LitteraturMagazinets recension av Kvinnan på bänken, Anna Jansson
Är kollegan en mördare?
Gotland är inte stort i Anna Janssons deckare. Alla känner alla. Inte så sällan blir Maria Wern eller någon av hennes kolleger personligt inblandad. Så också i den nya ”Kvinnan på bänken”.
Kriminalinspektör Jesper Ek blir handlöst förälskad i en vacker rödhårig dam. Men denna Julia synes bära på hemligheter. Ek blir insnärjd i något riktigt otäckt. Och ingen verkar kunna hjälpa honom. Anna Jansson är en proffsig skribent som förutom spänning ger oss stämningsfulla miljöskildringar och intressanta människoporträtt.
Jag tycker mycket om Gotland och Visby. Det uppstår en igenkännandets glädje hos mig när någon av Anna Janssons personer kilar ner och handlar på Ica Atterdags, parkerar vid Österport eller avtalar ett möte utanför biblioteket.
Mystik skapas också kring Lärbro kyrka på norra Gotland. Där finns tidigare oupptäckta gångar och arkiv. Prästen Alva är medlem i ett underjordiskt sällskap som dyrkar modergudinnan som bär ormar i sina händer, en gammal tradition sedan stenåldern. Enligt en sägen blev också en präst dräpt i kyrkan på 1200-talet, och det sägs att dråparen går igen.
Ovanpå dessa historiska händelser hopar sig en mängd skrämmande aktualiteter. Diakonen Ragnar är djupt oroad över de hot som Alva fått ta emot. Själv tar hon dem inte på allvar. Ragnar vet mycket om Alvas göranden och låtanden. Vad har han som är gift och mycket äldre egentligen för förhållande till sin arbetskamrat?
Författaren håller oss på halster länge. Två olika utredningar kommer att tvinnas samman på ett oväntat sätt. Så löses bokens mordgåta. Mycket skickligare kan det inte bli.
Mottagen: 28 mars 2018
Anmäl textfel