LitteraturMagazinets recension
av Galgbergets väktare, Anna Jansson
Anna Jansson har gjort det igen
Anna Jansson är synnerligen produktiv. Hon skriver sedan många år deckare som utspelar sig på Gotland, hon har börjat på en ny serie från Örebrotrakten, skriver även deckare för barn och feelgood för vuxna.
“Galgbergets väktare” är hennes senaste bok. Galgberget strax norr om Visby var en medeltida avrättningsplats. Dit kopplas moderna tidens nät med dess mörkaste sida. Som vanligt hos Anna Jansson uppstår det filmiska, gastkramande scener.
En ung man, Oliver, hittas brutalt mördad på midsommarnatten utanför en sommarstuga. Hans käresta Elin blir chockad över upptäckten men också av sina föräldrars underliga beteende.
Midsommartid på Gotland blir oslagbart med ljusets skiftningar över havet, över ringmuren i Visby och Galgberget. Utsikten därifrån är intagande. Det finns guidningar för turister. Galgen klassas som fornlämning. Tre höga pelare finns kvar, på vilka det vilat träbjälkar. På dessa hängdes brottslingarna i rep och i krokar.
En röst talar till oss mellan kapitlen. Det är någon som vill leva i en annan tid, då straffen vara betydligt värre än i dag och moralen hårdare. Till detta växer så småningom en psykologisk förklaring fram.
På Gotland har Anna Jansson sin nu välkända utredare. Det är kriminalinspektören Maria Wern. Vi vet en hel del om hennes privatliv. Hon har fått en stor sorg genom att maken, brandmannen Björn, blivit svårt invalidiserad. Han blir också på ett oväntat och ruskigt sätt inblandad i de pågående brotten.
Anna Jansson kan konsten att komponera en klassisk deckare. Den utformas som sig bör. Något dramatiskt, som ett mord, händer tidigt i handlingen. En utredning påbörjas, och en krets av misstänkta, som känner offret, förhörs. Några är otrevliga, men de behöver inte vara skyldiga för det. Spänningen skruvas upp mer och mer. Jag sitter som på nålar. Jag blir säker på vem mördaren är, men nej. Det är någon annan som funnits med hela tiden men ändå i bakgrunden utanför fokus. Det är bara att konstatera att Anna Jansson har gjort det igen.
Mottagen: 1 maj 2021
Anmäl textfel
