LitteraturMagazinets recension
av Det du inte vet, Anna Jansson
Vad har hänt Sofi?
Anna Jansson är onekligen en bra berättare. Det flyter på hela tiden i hennes nya spänningsroman från Gotland, ”Det du inte vet”. Boken öppnar med att en Sofi får bekräftat att hon är med barn, vilket inte är ett självklart positivt besked. Fadern och Sofi är visserligen mycket kära i varandra, men han är gift med en annan.
Denna lilla personkrets – fadern förblir okänd för oss ända till slutet – vidgas sedan till större grupper. Sofi har lånat sina föräldrars sommarhus i Åminne. En mystisk man smyger omkring med en kamera i området, och det är flera som har haft inbrott i sina stugor. Ändå förblir det på något sätt ett tajt sammanhang. Både polisen Maria Wern och hennes kollega Tomas Hartman har hus i Åminne.
En kväll blir de inbjudna till samma fest hos grannar. Sofi, Tomas dotter, är också med. Och flera personer som är inblandade i ett oljeborrningsprojekt som det inte har beslutats om än. Det blir spänt mellan två av gästerna som har olika uppfattning i frågan.
Morgonen efter är Sofi borta. Då börjar den riktiga jakten. En gåta som ska lösas har uppstått. Hennes mobil ligger kvar i huset i Åminne. Där finns ett sms om att hon skulle träffa sin älskare på festen. I samband med den har också ett hus börjat brinna. En gasolspis har exploderat, och ägaren till sommarstället är allvarligt skadad.
I denna deckare finns de inblandade nära Maria och Tomas. Marias styvson blir i början misshandlad av sina gamla kompisar. Och det är Hartmans dotter som har försvunnit, en känslig kvinna som varit i kontakt med psykiatrin under sin uppväxt. Kan det vara självmord? När man fått veta att hon är med barn ligger den tanken nära. Men hon brukar gå ner till stranden för att bada på morgonen. Det ser hon ut att ha gjort nu också.
Det finns lite av det slutna rummets gåta i ”Det du inte vet”. I Åminne har flera av de misstänkta hus. Där känner man varandra. Denna gång fungerar Gotland som en isolerad ö. Inga spår pekar mot fastlandet.
Det är ett skickligt grepp att poliserna blir personligt inblandade. Då blir också läsaren mer berörd. Jag känner med Hartman som förtvivlat letar efter sin dotter. Han kan förstås inte låta bli att göra egna undersökningar för att skynda på arbetet. Själv kan han på grund av jäv inte leda efterforskningarna.
Det måste vara en bra skola att skriva deckare, att lära sig bygga upp en spänning och förankra den i persongestaltning och miljöskildring. Det är Anna Janssons bas, och hon är sedan länge fullfjädrad. ”Det du inte vet” är hennes artonde kriminalroman. Jag har följt henne sedan ”Främmande fågel” 2006 som jag köpte på en bensinmack i Visby. Den hade fågelinfluensan som utgångspunkt. Nu skriver Anna Jansson också deckare för barn och feel good-romaner om en hårfrisörska och hennes kunder. ”Det du inte vet” är absolut en av hennes allra bästa deckare.
Mottagen: 27 mars 2017
Anmäl textfel
