LitteraturMagazinets recension av I det tysta, Anna Dahlqvist
Skrämmande resa genom abortmotståndets Europa
”I det tysta” av Anna Dahlqvist är ingen skönlitterär fiktion som erbjuder läsaren ett bekvämt och lyckligt slut. Det är en bok som speglar en verklighet där livets värde dras till sin spets.
”I det tysta” visas en verklighet där kvinnor tvingas in i situationer som är lika påfrestande emotionellt som mentalt och fysiskt. Det handlar om friheten att bestämma över sin egen kropp, och att vara en fånge i sitt hemlands otillräckliga och skenmoraliska vårdsystem.
Dahlqvist besöker i sin bok tre Europeiska länder, Polen, Malta och Irland, vars gemensamma nämnare dels är att de alla är katoliker, och dels att alla tre har lagstadgat abort som illegalt.
Hon reser från intervju till intervju med representanter för olika organisationer kopplade till både legalisering av abort och dess konservativa motparter, men pratar även med en mängd enskilda personer som under olika omständigheter genomfört illegala aborter. Vissa av dem vågar inte ens lämna ut sitt namn av rädsla för de konsekvenser ett avslöjande av deras identitet skulle kunna föra med sig, både i det privata livet och rent juridiskt.
Några av de öden hon beskriver skär i hjärtat när jag läser, medans andra gör mig så arg att jag måste ta en paus. Den auktoritära, och i de flesta fallen patriarkala muren som omger dessa människors livsöden, och tvingar dem att lägga tusentals kronor på att under falska pretenser resa utomlands för att kunna genomföra en abort som inte sker i ett garage på hemlig adress med en person som kanske är läkare, är en ren förolämpning mot ett modernt samhälle.
Det är inte svår läsning, Dahlqvist skriver lättillgängligt och med ett språk som gör att texten flyter fram, och på många sätt blir det ibland nästan överväldigande när den nakna informationen om något så laddat fullkomligen öser över en, men jag gillar det. Ett tema som kulturellt och religiöst präglat abortmotstånd behöver tala klarspråk. Ingen pardon.
Det är inte svår läsning, Dahlqvist skriver lättillgängligt och med ett språk som gör att texten flyter fram, och på många sätt blir det ibland nästan överväldigande när den nakna informationen om något så laddat fullkomligen öser över en, men jag gillar det. Ett tema som kulturellt och religiöst präglat abortmotstånd behöver tala klarspråk. Ingen pardon.
Men trots sitt raka och uppriktiga språk blandar Dahlqvist ändå in statistik och fakta på ett sätt så att det aldrig blir för mycket. Hon undviker fällan med att stapla information, så att poängen går förlorad. Snarare uppmuntrar texten mig till att kontinuerligt kolla upp alla organisationer och offentliga personer som Anna intervjuar, jag blir hungrig på ännu mer information.
Och det känns verkligen viktigt. Hon lägger upp hela texten med ett kontinuerligt perspektiv från Bryssel, och hur EU spelar en central roll i den debatt som förs kring abortfrågan i medlemsländerna. Lobbyorganisationer som verkar utanför sitt ursprungsland arbetar sig igenom unionens politiskt konservativa fält, och bygger upp en proaktiv bas som strävar mot antingen en befästning av deras agenda inom EU, eller annars en begränsning av det centrala inflytandet över den lokala situationen.
Jag lämnar boken med en känsla av att ha tagit del av något i högsta grad aktuellt men för många kanske också totalt okänt. Det svenska vårdsystemet är inte präglat av en konservativ linje. Här är inte den som genomför en abort en social paria, även om konservativa värdegrunder självklart existerar i Sverige.
Men jag tar också med mig att Dahlqvist inte förmedlar sina personporträtt i form av offer. De kanske är underställda ett system som motarbetar dem i deras traumatiska process, men de verkar inte se sig själva som offer. Jag ser en rad människor som gör aktiva val, som tar sig över den mur som deras egna hemländer byggt upp och kämpar för sin rätt att styra sitt eget öde. Många är fortfarande trasiga efter allt de gått igenom, men det som stärker mig i läsningen av ”I det tysta” är deras förmåga att under skuggan av en kultur där friheten att bestämma över sin egen kropp inskränkts ändå lyckas uppmana kraften till att hitta den utväg de behöver, även om det involverar en lång nattlig bilresa över landsgränsen och en investering på flera månadslöner.
”I det tysta” är skrämmande, upplyftande och djupgående läsning, som berör på flera plan, och det är en en bok som jag innerligt hoppas inte behöver skrivas igen om tio år.
Mottagen: 4 december 2012
Anmäl textfel