LitteraturMagazinets recension av I enslighet framfödt, Anita Salomonsson

Om ett Sverige där barn kunde vara oäkta och mödrar kunde dömas till straffarbete

Även språket jobbar med känslan av att det är ”förr-i-ti´n”. Det är poetiskt och målande, kryddat med dialektala repliker"

Bok- presentation:	I enslighet framfödt
Författar- presentation:	Anita Salomonsson

Den inledande scenen i Anita Salomonssons roman, "I enslighet framfödt", fungerar som en tydlig metafor för den tillvaro som skildras. Hemmadottern Klara Sofia Höglander står ute i mangelhuset på länsmansgården och viker handdukar. Det är ordning och raka veck. Omsorg om detaljer och glädje över den rikedom och skönhet man äger. 

Platsen för berättelsen är 1880-talets Västerbotten. Klara Sofia bor här med mor och far, bror och svägerska. Vi får följa hennes dagar genom praktiska göranden, strykning, mangling, klädvård och så vidare. Livet går sin gilla gång. Allt är tämligen jordnära men drömmar och svärmeri lockar bakom knuten. Till och med den nervöst ordentliga modern kan hemfalla åt nostalgiska pauser buren av sötman i en undansmusslad karamell.

 Klara Sofia är sin fars dotter och har ärvt hans envishet vilket ligger som en i bakgrunden ständigt darrande oro hos modern. Modern som är den som ska hålla samman, ordna och bädda för framtiden.

När Klara Sofia, under en hett efterlängtad dansafton, faller handlöst för den fullständigt opassande soldaten Lars Larsson Seger skakas ordningen i grunden och den trygga framtidsvisionen hotas. Från att ha varit pappas fina flicka blir hon något som måste gömmas undan omvärlden. I febrig, men samtidigt iskall, desperation gör man allt man kan för att mota undan skammen från familjegården. Man gör helt enkelt det som krävs och väjer inte ens för det allra värsta.

"I enslighet framfödt" är baserad på ett riktigt rättsfall och Salomonsson är genomgående nog med att bygga en tidstypisk bild med många detaljer kring mat, kläder och boende.

Även språket jobbar med känslan av att det är ”förr-i-ti´n”. Det är poetiskt och målande, kryddat med dialektala repliker. Till en början hade jag svårt att ta till mig texten. Där fanns ett motstånd som till viss del bestod i de i mitt tyckte alltför långa beskrivningarna av vardagssysslor.

Men det är trots allt värt att kämpa på, för orkar man läsa vidare får man ta del av en poetisk och vacker skildring av ett Sverige som inte är alltför långt borta. Ett Sverige där barn kunde vara oäkta och mödrar kunde dömas till straffarbete. Ett Sverige där man, som i alla tider, styrts av konventioner, förväntningar, nyfikenhet och brinnande kärlek.

Mottagen: 7 mars 2013

Anmäl textfel