LitteraturMagazinets recension av Vetenskapens bortglömde hjälte, Andrea Wulf
En formidabel bildningsbok
Johann Wolfgang von Goethe, Charles Darwin, David Henry Thoreau, Simón Bolívar och Thomas Jefferson är förhoppningsvis inga obekanta namn. Mer okänd är kanske Alexander von Humboldt som får nytt liv i Andrea Wulfs föredömliga biografi.
Vetenskapsmannen, äventyraren och tänkaren Alexander von Humboldt föddes i Preussen 1769 och var ett barn av sin tid. Han mätte, vägde och samlade empiriska data i enlighet med upplysningens ideal, men hans inställning till naturen präglades av romantikens skönhetsdyrkan och han värderade kultur och poesi lika högt som forskning.
"Vetenskapens bortglömde hjälte" är inte bara en biografi över en man som studerade, arbetade och tvärvetenskapligt undersökte sin omvärld i ett närapå maniskt tempo, utan också en oerhört välskriven och fängslande skildring av hans liv och leverne. Andrea Wulf följer honom från barndomens lantliga adelsgods genom sjudande europeiska storstäder till fjärran forskningsresor. Under sin första strapatsrika långresa tog han och kollegan Aimé Bonpland sig till dagens Venezuela där de paddlade längs den myggiga djungelfloden Orinoco i veckor, samlade arter och besteg ensliga berg.
"Det här var inte naturen som mekaniskt system, utan en spännande ny värld fylld av förunderliga saker. Humboldt såg Sydamerika med de ögon Goethe gett honom, och han blev hänförd."
Resan varade i fem år och avslutades med ett veckolångt besök hos Nordamerikas tredje president, Thomas Jefferson. De diskuterade jordbruk och politik.
"Till skillnad från Jefferson, som ansåg att svarta människor som ras var 'underlägsna de vita i fråga om både kroppsliga och själsliga gåvor', hävdade Humboldt att det inte fanns några överlägsna eller underlägsna raser. Oavsett nationalitet, hudfärg eller religion härstammade alla människor från samma rot. Ungefär som växtfamiljer, förklarade Humboldt, som anpassat sig på olika sätt till sin geografiska och klimatmässiga omgivning men ändå var av 'ett gemensamt slag', så tillhörde också alla människor samma familj."
"Vetenskapens bortglömde hjälte" är inte bara en biografi över en man som studerade, arbetade och tvärvetenskapligt undersökte sin omvärld i ett rastlöst, närapå maniskt, tempo - utan också en oerhört välskriven bok som fångar de platser Alexander von Humboldt visades på, de människor han umgicks med och tidsandan med rådande politiska stämningar och historiska händelseförlopp.
Alexander von Humboldt gifte sig aldrig, troligen var han homosexuell. Istället vigde han sitt liv åt forskningen och var en av de sista breda vetenskapsmännen som intresserade sig för allt - stenar, vatten, klimat, landmassor, väderfenomen, djur, växter och människor. Han är fortfarande den person som fått flest platser uppkallade efter sig och han hade ett enormt inflytande på sina samtida.
Biografier är en genre jag oftast undviker, personligen tycker jag inte att läsningen brukar ge så mycket men "Vetenskapens bortglömde hjälte" är ett lysande undantag. Andrea Wulf är en skicklig författare som inte för ett ögonblick ställer sig ivägen för sin huvudperson som var lika mycket tänkare som forskningsresande, lika mycket empirist som idealist.
Mottagen: 19 december 2017
Anmäl textfel