Recension
av Jakten på Venus, Andrea Wulf
Rafflande om ett historiskt samarbete mellan astronomer
Jag var rädd att författaren skulle rabbla upp fakta i stora mängder och förstöra en litterär upplevelse. Men icke! Den här boken är välskriven, väldokumenterad och fascinerande.
Boken skildrar det första globala samarbetet mellan vetenskapsmän i jakten på Venuspassagen*. De hade inte turen på sin sida. Att sjuårskriget rasade, och pirater var mindre vänligt sinnade var bara några av de motgångar de mötte på sina resor.
Utvalda astronomer från olika länder skulle resa till olika punkter för att studera planeten Venus passera solen. Syftet var att genom att observera Venuspassagen från olika platser, kunna räkna ut avståndet till solen och därmed storleken på Universum. Resorna var tidskrävande och svåra. En del astronomer reste till sjös med under hårda förhållanden, medan andra stod ut med kyliga förhållanden i Sibirien.
Wulf har en fallenhet för bakgrundshistorier och karaktäristiska detaljer som är få författare förunnat. Man får inte bara veta vilka länder och astronomer som samarbetade och hur bra eller dåligt det gick med observationerna. Wulf målar upp väldigt mänskliga karaktärer. Till exempel en astronom som roade sig med att föra noteringar kring hur han bedömde kvinnofolkets utseende i byar de passerade. Eller kaptenen som blev så less på astronomen som reste med hans fartyg att han hotade med att slänga honom av bord om han inte slutade gnälla.
Jag är mäkta imponerad av allt Wulf lyckats gräva fram. All fakta blandad med både roliga anekdoter och intressanta karaktärer gör det till en perfekt bok om man är intresserad astronomi och venuspassagen men samtidigt vill ha en mindre betungande utan mer rolig fakta läsupplevelse.
* En Venuspassage är när planeten Venus passerar mellan jorden och solen. Det sker bara två gånger per århundrade. Passagen tar cirka 6 timmar och under den tiden kan Venus ses som en liten fläcksom rör sig över solytan.
Mottagen: 5 juni 2012
Anmäl textfel
