Nonfiction är ett försök att bryta ner gränserna mellan skönlitteratur och facklitteratur, vetenskap och essäistik, tänkande och skrivande, underhållning och upplysning, politik och estetik. Med Gilles Deleuze som teoretiskt bollplank närmar sig Johansson det blodiga inbördeskriget i Peru med samma attityd som han vänder sig till den svenska samtidsromanen.

”Fakta” och ”fiktion” är i det perspektivet två falska beteckningar som hindrar oss från att se det avgörande. Och det avgörande är kanske den föränderlighet som karakteriserar både verkligheten och litteraturen, den icke-begreppslighet som trotsar varje definition. Johansson skriver om allt från USA-hat och porrnovellens stil, till humanistiska konspirationer och Rimbauds vapenaffärer. Nonfiction tar vid där hans Avhandling i litteraturvetenskap slutade. Engagemanget är detsamma, bara kompromissviljan är mindre.

”Redan här, på sidan 61, börjar jag hoppas att Anders Johansson ska bli Akademiens ständige sekreterare eller få någon motsvarande bekräftelse. Inte för hans skull, utan för att den sortens briljans behöver fin-sanktion för att få rejält inflytande. […] Vid sidan av de stissiga ämnesvalen, tankekedjornas punktlöshet, det stora skarpsinnet, är det nog aggressionerna, förändringslusten, som gör Nonfiction så äventyrligt bra”. (Malin Ullgren, Exp)

”Essäns löfte om att pröva det oprövade, att tänja gränser och sätta såväl skrivandet som den skrivande på spel förvaltas suveränt av Johansson.” (Magnus Persson, SvD)

”Sverige har inte många kritiker med Johanssons teoretiska mognad, intellektuella hängivenhet och sant självprövande inriktning. Att läsa honom innebär alltid att träda i förbindelse med ett tänkande, snarare än att exponeras för färdiga idéer.” (Magnus William-Olsson, AB)

”Litteraturvitenskapen har bruk for Johansson for å komme seg ut av den akademiske ghetto, men sannelig, verden har også bruk for litteraturvitenskapen, for sjelden har jeg lest så skarpe kommentarer til alt fra karikaturkrise […] til et Amerika post-911”. (Susanne Christensen, Klassekampen)

"Den får mig att vilja brista ut i entusiastiska exklamationer: detta är viktigt! detta är bra! Den är fylld av kompromisslöshet och självkritik. Den ställer frågor snarare än ger svar. Och fastän diskussionen ofta snuddar vid världens jävlighet gör boken mig upprymd. [...] Hurra för det!"

(Julia Tidigs, Hufvudstadsbladet)

Anders Johansson (1968), är verksam som redaktör, kritiker och litteraturforskare.